- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
319

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppförande skall Olsson få av mig, och på det betyget blir det
inte svått att erhålla hjälp till hustrun och barnen.

Mäster skrev betyget och räknade sedan upp den magra
avlöningen samt lade slutligen till en femma, i det han med
rörd stämma sade:

— Farväl, Olsson! Vi ska alla samma väg!

— Men vi färdas på olika sätt, mäster. Jag reser i Katarina
fattigvagn, och mäster kommer efter i Jakobs stora, förgyllda,
invände Olsson ovänligt.

— Det kunna vi inte hjälpa, Olsson. För resten ha alla
människor sitt kors. Och guds rådslag skola vi vörda.

— Tror mäster på gud?

— Ja, än Olsson då?

— Jag tror endast att jag skall dö endera dagen, och att
jag levat för andra hela mitt liv. Adjö, mäster, kanske vi råkas
i himmelen!

Olsson släpade sig långsamt hemåt. Då han strök förbi en
krog, varifrån han hörde ett inbjudande larm av röster, kände
han plötsligt behov efter en sup. Det var längesedan han drack
någonting nu, emedan allt gick åt till hustru, barn och
medi-kamenter, men i dag ville han ha ett par stora supar och höra
det smärtstillande sorlet av kamrater och olycksbroder. Han
satte sig for sig själv vid ett bord och tänkte på, att det var
den sista likviden han bar i fickan. Hur skulle det nu bli?

Han hade således utan vidare blivit avskedad, emedan han
var orkeslös! Det var ju naturligt, men han hade icke varit
beredd på det. Därför kändes det som ett rapp av mästers
käpp. Varför slog han icke igen? Emedan han icke orkade.
Men varför fanns det ingen annan till hands att slå i hans ställe?
Det skulle då ha varit kamraterna, de avundsamme
vingårds-männen!

Olssons haka sjönk ned mot bröstet, och blicken såg dyster
och feberglänsande i golvet. Han sökte lösa sin tillvaros problem,
men alltsammans blev bara frågor. Han hade från vaggan tilL

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free