Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru och barn i tysthet. Jag gav ut en liten broschyr, vari
jag bevisade, att det var kommunens plikt att antingen
underhålla mig eller bereda mig arbetsförtjänst. Jag gjorde saken
till personlig. Broschyren spreds bland stadens alla arbetare
och väckte ett misshagligt uppseende. Men man kunde inte
komma undan mina förföljelser, utan måste till slut lova skaffa
mig arbete.
Jag förstod, att man endast ville tysta munnen på mig. Det
arbete jag fick var stenknackning ute på slätten, där nya
stadsdelen planeras. Tillsammans med ett hundratal andra
arbetslösa placerades jag därute i nordanvinden utan skydd, utan
ett skjul att krypa in i under måltiderna. Jag höll ut några
veckor, men sedan kastade jag bort släggan och gav ut en ny
broschyr. Den handlade om stenknackning för 50 öre om
dagen såsom medel att avhjälpa arbetslösheten. Även den fick
strykande avgång. Men nu var jag färdig. Jag fick formligt
avsked från allt arbete i kommunens tjänst och ålades att
försörja min familj vid äventyr av arbetshuset i kraft av kungl.
majestäts nådiga fattigvårdsförordning och lösdrivarstadgan.
— Nu har herrn hört min historia. Sedan dess har jag
svultit mig fram och även lyckats hålla mina barn vid liv dels
genom att sälja broschyrer, dels genom tillfälligt arbete, som
välvilliga människor givit mig. Min hustru har också haft litet
inkomster för skurning och städning, så att vi tills dato icke
behövt anlita fattigvården. Därför befinner jag mig ännu på
fri fot. Så snart vi bett fattigvården eller någon enskild om
en kaka bröd, hade jag försvunnit i arbetshuset. Detta visste
vi alla. Vi ha därför kämpat en dubbel kamp: mot hungern
och polisen.
— Men är det möjligt, invände jag, då han slutat, att man
utan vidare kan spärra in en frisk karl, som icke brutit mot
den borgerliga lagen, och som sökt arbete utan att få? Det
kan jag inte tro!
— Inte! Jo, herrn kan vara övertygad om, att i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
