Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är omöjligt att i ett tag förkorta arbetstiden från den
nuvarande till 8 timmar. Annat är det med omyndiga kvinnor och
barn: för dem torde arbetstidens inskränkning till 8 timmar
nog i allmänhet vara behövlig, åtminstone för barnen, vilket
ock den nyare lagstiftningen syftar åt.»
Herr Borg är nu en mycket gammal man. Och han blir
naturligtvis äldre för varje dag. Detta är ju i sig själv intet ont, det
onda ligger däri, att han icke själv vill, om ej formellt erkänna, så
åtminstone ana sin skröplighet. En sådan aning skulle göra
honom ödmjukare inför den unga tiden, och denna tid skulle
då slippa att gång på gång taga i hans lockar och säga med
isande allvar: »Herr Borg, de äro vita!» och lägga fingret på
hans panna och säga med människovänligt vemod: »Herr Borg,,
det börjar skrumpna därinnanför! Läs professor Tigerstedts
bok om hjärnan, lär dig att hon till följd av en evigt orubblig
naturlag avtager mot livets slut, och var försiktig, F. T. Borg,
när du talar om ungdomens och mandomens osunda hjärnor.
Borg, denna ungdom kan skratta!»
Vi ha förut med skoningslös hand vidrört det i själva verket
djupt sorgliga förhållandet, att de ålderdomssvaga hjärnorna
skola sitta och tänka för de yngre, och till på köpet sitta och
i sin förunderliga blindhet utan blygsel kalla de yngre
hjärnorna osunda. Skrattar man därvid åt åldringen, så tar han
fram katekesen och läser upp fjärde budet. Och
spetsborgarnas gamla opinion ger honom alltid sitt skydd. Den gamle
mannen, som drar löje över sina gråa hår, får ostört sitta och
säga de barnsligaste, de grönfärskaste dumheter, men om någon
har mod att säga honom den obevekliga sanningen, så blir
denne ansedd för vettlös, vanartig och rå. Och ändå ligger
det i sakens natur, att ungdomen alltid har rätt och gubbdomen
alltid orätt — annars vore det »nonsens» med
framåtskridandets lag, för att använda ett av herr Borgs älsklingsord.
Behöva vi väl påpeka kretinismen i detta fasthängande vid
en bankruttmässig gammalliberal teori om manchesterfriheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
