Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eldig munk
tycker sanningen ur forskarns slutna kJo,
rövar bort med våld den funna, rika skatten,
stacklagd vetenskap, så ängsligt gömd i natten,
strör den ut att skingra världens svarta tro.
Mänskans bostad jorden
är en stelnad droppe vorden
i oändlighetens öppna eterhav.
Tiggarmunk
drar kring världen, finner överallt blott sorg,
djurisk råhet, roffad lycka ifrån folken,
helig dumhet, smutsigt hat till sanningstolken,
gråt i kojan, svineri i riddarns borg.
Då i hjärnans vindlar välver
och i vredgad stämma skälver
nya tanken om en hämnd i blod.
Tarlig munk
undgår icke ugglans blick och våldets arm.
Lögnen, som för vetenskapsmystik ej flydde,
darrar, när en munk dess hieroglyfer tydde
och med aronstaven slog på klippans barm.
Fängselporten öppnades,
kassematten bommades,
munkens stämma hördes aldrig mera.
Hädisk munk
nöter hårt på cellens golv för smädelse
emot våldets majestät och vantrons kyrka,
helga ting, som han ej ville ödmjukt dyrka,
utan skallade med hjärtvarm hädelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
