Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om fabriken vore i gång ändå! Men ännu existerade den
endast i denne djävuls huvud. Därför segrade profiten.
— Var inte orolig för den unge mannen, sade han
lugnande. Personligen är han en hederlig karl, därom har jag
förvissat mig, och därjämte en skicklig fackman. Det kan
därför omöjligen vara av sig själv, som han utfar i dylika
hädelser, utan jag är övertygad om, att han endast blivit plötsligt
besatt av en ond ande.
— Jag menar icke precis hans åsikter, invände fru Rumpf,
ty dem är jag inte rädd för. Jag tror till exempel att herr
Frank har likadana, men honom håller jag nästan av. Men
det är råheten och hjärtlösheten hos din ingenjör, som gör
ett så pinsamt intryck på mig. Jag är rädd för Gustine...
— Ah prat! for han ut och gick upp på kontoret, där
Force och han skulle ha den första överläggningen om
fabriken, ty ritningen var nu i det närmaste färdig.
De satte sig i soffan vid en flaska punsch med ritningen
framför sig, och ingenjören började explicera och göra utkast,
medan rentieren halvt drömmande hörde på och bakom
rökmolnen från cigarrerna redan såg fabriken färdig och stora
lass av strumpor köra framåt vägen mot Stockholm. Samma
röst, som nyss skorrat så smärtsamt i hans öra och rivit upp
hans ömmaste känslor, smekte honom nu som en kör av
änglar. Hans blick hängde fast vid passaren, som beskrev
fabrikens konturer på papperet och följde maskinernas komplicerade
linjer. Denne passare rörde sig med en berusande säkerhet
och smidighet. Ingen misstanke om överdrift eller svindel i
dessa kombinationer! Allt var matematiskt visst och baserat
på enkla fakta, och handen, som förde passaren med ett så
gudomligt behag, syntes herr Rumpf som guds eget finger till
jordisk lycksalighet.
Han fyllde glasen och frågade förtroligt med sänkt röst:
— Hur stor kan den nu bli ungefär?
— Fabriken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
