Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårvisa
Till slut bet dock solen på drivornas bädd,
och snöstormen började mojna,
och jorden, helt hastigt sin likskrud avklädd,
låg naken och smutsig och blöttes i tvätten,
och väntade, ännu så duven och sur,
på dröjande värmen och vårtoaletten.
Och in genom fönstret i smädarens bur
en klarare dager begynte att sila.
Och väckt ur sin dvala av strålarnas stygn,
han reser sitt oklippta huvud,
ej lyftat från boken se’n hundratals dygn,
och tittar förvånad på ängen och vallen
och finner, att undret har äntligen skett,
att vintern nu börjat att sjunga på trallen,
och vårsolen kommit och re’n bränner hett
och sveder bland papperens huller och buller.
Han kliver i fönstret, och där får han se,
att sundet har mistat sitt isband,
och flakarna segla i stor defilé
och driva mot söder att småningom smälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
