Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär så där tänkte Allan. Han tänkte även på sin egen
klampareframtid och kände en rysning, som drog ihop
skulderbladen och gick ända ned i benen. Skulle han också börja
nedstigandet till klampareapan?
Nej, lyckligtvis inte! Det fanns i den där boken även
omtalat, att vissa arter duka under i kampen mot ogynnsamma
omständigheter och dö ut. Han hade själv sett, att rosorna^
som han sökt plantera i trädgårdstäppans sandjord, tynat bort
som lungsiktiga och endast burit små bleka, förtorkade
blommor. Denna barmhärtiga lag om artens undergång skulle rädda
honom från degeneration. Naturens hårda hjärta är dock
mjukare än människornas. Det prässar de olyckliga, som kommit
i orätt miljö, intill sig och kväver dem av nåd till döds,
medan människorna hälst vilja långsamt pina sina offer utan att
döda dem.
Fadern gav dock ännu icke allt hopp förlorat. Han hade
en reservplan, som han nu beslöt sig för att försöka. Den var
mera motbjudande och kostade förödmjukelse, men det kunde
icke hjälpas — det gällde sonens framtid.
En söndags förmiddag tog han på sig sina svarta
nattvards-kläder och bad Allan följa med. De skulle gå till brukspatron,
som bodde på andra sidan viken i det stora vita palatset uppe
på strandhöjden. Han skulle nog intressera sig för Allan.
Patron satt ute på verandan, tillbakalutad i en fåtölj med
tummarna i västhålen. Då Nord bad att få tala vid honom i
en viktig angelägenhet, rätade han upp sig och uppmuntrade
sin underordnade med ett vänligt leende.
Nord angav en fullständig berättelse om Allans håg för
studier, om hans goda huvud och passion för böcker, om
familjens stora tanke, om farbroderns hårda hjärta och
föräldrarnas sorg över att icke kunna göra något för sin son.
Refererade för övrigt till skolläraren, som vid sista examen
hade sagt: »Den pojken skulle påkostas!» och framförde till
slut sitt ärende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
