Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämnden över edra visa huvu’n hängt,
att när frälsningsropet nu fanatiskt sjuder,
upp ur unkna katakomberna som jäst i vörten,
nödgas ni be Caesar att få allt i blodhav dränkt.
Vad gör du, Marcus Aurelius, förnämt lib’rale Caesar,
du stora trumf, en cessionant filosofi nu spelar,
du, purpurmantlad vishet, som klassikerna så högt beskrutit?
Begagnar du din makt att skänka mänskosläktet vad som felar?
Vrider du väl piskan ur slavherrens hand?
Ger du roffad jord och mark tillbaks åt folket?
Straffar du med eld och svärd vad riddarna förbrutit?
Bryter du förtryckets boja och drakoniskt lagbuds band?
Han gjorde intet annat än bar upp sin granna kejsartoga
med stoisk högfärd, där han skred på blodig världsarena.
Han skulle nog skänkt slaven frihet, om ej slaven haft en herre,,
och skulle stävjat folkets plundring, om han torts för plundrarna.
Velat gärna råa massan lysa opp
men blev hindrad av sin pietet för lögnen;
höll det gamla onda bi av fruktan för ett värre
och lät rådlös världen rusa framåt i sitt lopp.
Och tiden led, och födselvärkarna re’n löste av varandra,
och stunden nalkades, då skökan skulle hydran avla.
O, filosofer, fram med edra fosterdrivande mixturer!
Det blir för sent att vänta till dess vidundret börjat kravla;
men ett missfall vore ännu räddningen,
dock — det finns ej räddning, ty att driva foster
hörde ju till filosofernas förbjudna kurer,
stridde emot fina skökmoralen då som än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
