Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och många slag av slaveri och våld
men bara en katkes och gudalära.
Jag rusar genom Getapulien
där folket svälter på den gamla torvan,
och se’n det svultit nog gör auktion
och drager med en svordom ut ur landet.
Jag klättrar upp till Bergslagen och kryper
uppför de kala bergens rygg,
som fordomdags Prometeus, när han stal
åt mänskan elden ifrån Zeus, den idioten.
Här lyser jag med blosset ned i dalen
och ser den gamla ömkeliga syn:
en ann’ Prometeus ligger nesligt fjättrad
med kapitalets gam vid sargad lever.
Hör jättens nödskri: cirkelsågens ljud,
som skär så ångestfullt igenom bergen!
Hör på det djupt beklämda hjärtats slag,
när ånghammaren dunkar emot städet!
H ör jättebarmens tunga andetag,
i väldiga maskiners pustande!
O, jätte, res dig upp! Ryck endast till,
och om ej bojan brister, remnar berget,
där list och våld ha smitt den fast!
Men nej, du vågar icke vara stark,
och såsom svar på eldigt upprorsbud
jag hörer dina snarkningar . . .
★ ★
*
Det julas.
Det ljusnar nu till ottan, och jag ser
en orm så svart sig ringla framåt vägen
och uppför kullen till den gamla kyrkan,
där prästen väntar på sin hjord i skjortan,
i mässhaken, så kallas den — att sluta fromt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
