Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karolina Åkesson
Det är en smärtsam nyhet vi i dag bära fram till våra
läsare.
En av de allra trognaste i våra främsta leder har fallit, så
gott som på sin post, och lämnat efter sig ett tomrum, som
blir svårt att utfylla. Alla Malmöbor, som räkna sig till våra
skaror, kände \arolina Åkesson. Hon var med bland de första,
som slöto sig kring undertecknad, då han landade i Malmö,
och hon höll trofast ut ända till sitt sista andetag, som en
kämpe för den sak vi alla älska.
Jag minnes från mina första föredrag i Malmö en äldre
kvinna, klädd i grå kappa, undanskymd och tillbakadragen,
med ett ansikte, som ovillkorligen intresserade. Hon kom
regelbundet till varje möte. Jag lade märke till henne därför
att hon var den enda kvinnan. Och när jag såg på henne
närmare, kände jag mig tilldragen av det allvarliga och forskande
uttrycket i hennes skarpa, markerade drag. Vi lärde snart
känna varandra, och alltjämt, i glada som dystra stunder, var
hon med och blev sedan själen bland de kvinnor, som efter
hand ställde sig under vår fana. Hon stod i rättegångssalen,
när jag smädade Lagerbergs domare och när jag hädade gud
i Lilla Kvarngatan*, var hon med och kände »allmän
förargelse». Den 31 juli 1888 fick jag en bukett av henne, då
jag på kvällen promenerade ut till fängelset, där hon stod
* Möteslokal i Malmö innan Folkets hus fanns till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
