Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste bland kvinnor. Det är endast ett par veckor sedan vår
vän stod upprätt och kraftig ibland oss, trotsande sitt grymma
öde som proletär och verkande framtidens verk. Och nu ligger
hon nedklämd i den trånga kistan, och hennes starka själ är
död och lever blott i vårt minne.
Alla som gått med under våra fanor kände Karolina Åkesson.
Bland dem var hon städse främst, när det gällde en
uppoffring av kraft eller av sista skärven för att bära våra läror
ut till det arbetande folket. Därav kommer det sig, att den
grova tjänstekvinnan, då hon nu gör sin sista färd genom den
stilla kvällen, åtföljes av en eskort så ståtlig, att en kung skulle
lägga upp allt sitt guld för att få den.
Ur denna grav stiger upp en anklagelse av fruktansvärd
tyngd. Hon, som vilar där nere, var en av deras klass, som äro
vigda åt lidandet och vilkas liv från vaggan till graven är en
oavbruten gång på smärtans glödgade järntaggar. De födas i
elände, växa upp i brist, leva i armod och dö av trötthet
eller hunger. Vår döda vän var en bland dem, som under
vanliga förhållanden gå sin bana fram, tysta och obemärkta,
som ingen frågar efter, ehuru de tjäna alla och på vilka vi
kunna tillämpa skaldens ord:
Vad namn jag i världen fått av präst
har ingen sig fästat vid.
Men fähund har man mig kallat mest
i hela min levnads tid.
Dessa tillhörde hon, de förtrampade miljonerna, vilkas
munnar varit stumma i århundraden, men nu äntligen öppnats
till en klagande fråga, som genombävar all världen, lik den som
en gång hördes från de dömda dantonisterna på guillotinen:
»Äro vi då spädgrisar, som piskas till döds för den
kungliga taffeln för att vårt kött må bli välsmakande?
Äro vi då barn, som stekas på denna världs glödande
Molocksarmar och kittlas med ljusstrålar för att gudarna skola
fröjda sig åt våra skratt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
