Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;Min adel;;
Den 25 oktober 1890
Telegrafen har nyss spritt bestörtning bland svenska folket
medelst följande rader:
»Stockholm den 24. Adligt stånd och värdighet har i dag
förlänats grosshandlaren OlofWijk.»
Den som följt med de olika stegen i hans majestäts
popu-laritetsfall på senaste tiden och känner något om dess orsaker,
blir varken förbittrad eller ledsen eller glad vid underrättelsen
om denna upphöjelse, utan han frågar sig tämligen likgiltigt:
Hur står det egentligen till med kungen? Finns det icke längre
där uppe under den monarkiska kronan någon svag hänsyn
till det styrda folkets smak och önskningar eller någon liten
aversion för den just nu så mäktiga liberala pressens
vanvör-diga ironi, för att inte tala om arbetartidningarnas grövre och
manhaftigare begabbelser? Ar det meningen att hålla
statsskeppet rakt ner mot de vitfräsande bränningarna och låta det
krossas i spillror mot klippor och skär?
Aldrig har en mänsklig ätt genomlupit en sådan dekadans
som den bernadotteska. Farfadern spräckte som
revolutions-man den franska adelns vapensköldar och sonsonen sitter
hundra år därefter och lagar ihop nya, trotsande den
tidsanda, som kastade upp familjen ur dess tarvliga obemärkthet.
Men visserligen är det en påfallande skillnad mellan den
gamla adeln med de spräckta sköldarna och de rostiga
harnesken och den nya Göteborgsadeln. Den som förr i världen
ville bli riddersman måste först slå ihjäl ett ovanligt stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
