Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
form redan behärskar väldiga massor av organiserade arbetare.
De otåligaste ha länge ropat ut detta hittills obeprövade
medel såsom den snabbaste processen med det bestående
samhället. För dem är det icke blott ett politiskt kampmedel utan
revolutionen själv, patentnyckeln till den nya
samhällsordningens slutna dörr. De rena anarkisternas ställning till frågan är
på förhand given. De försmå all politisk agitation och
verksamhet för att i stället förbereda den stora strejken och efter
dennas naturligtvis lyckliga genomförande börja ordna sig i
grupper och starta in i den gyllene anarkin.
Men vi böra akta oss för att tro alltför blint på den
allmänna strejken. Den absolut allmänna strejken är för
ögonblicket icke tänkbar i något enda land. Vi må betänka, att
organisationen ännu omfattar huvudsakligen blott de arbetare,
som sysselsättas i produktionen av existensmedeln, medan
distributionen behärskas fullkomligt av^ bourgeoisin. Och vid en
allmän strejk är det just det senare slaget av arbetare, som
kommer att spela den avgörande rollen. Det blir en svältkamp
mellan två klasser, av vilka den ena förfogar över maten och
tjänarna, medan den andra har ingenting.
Även om man skulle kunna tänka sig, att den internationella
arbetarorganisationen i en ej för avlägsen framtid bleve så
fullständig, att hela proletariatet på en gång inställde arbetet,
så vore det ändå inte så enkelt som anarkisterna tro att störta
det borgerliga samhället. Ty den härskande klassen har sin
polis, varmed den kan besätta förrådshusen, och dessutom
militären, som det torde bli svårt om ej omöjligt att helt och
hållet draga över. Utan k^mp är den allmänna strejken
ogenomförbar. Går det så långt, att en någorlunda fredlig avveckling
blir omöjlig, så måste proletariatet bereda sig att stiga ut på
gatan och med våld sätta sig i besittning av varulagren och
produktionsmedlen. Det vore ingen nöd, om arbetaren blott
hade att lämna fabriken och gå hem och vänta med armarna
i kors på bourgeoisins sociala kapitulation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
