Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen har gjort den så vunna friheten blott skenbar måste
arbetarklassen dock bygga på denna faktiskt givna grund. Fast
icke innefattande all frihet är den politiska friheten i sig själv
ingalunda något ont eller ens någon likgiltig sak, såsom
anarkisterna vilja inbilla oss. En var, som praktiskt agiterat för
våra idéer, vet vad det vill säga, om man kan eller icke kan^
härvid röra sig fritt. Socialdemokratin är förvisso ett
ekono-miskt parti, men därjämte även ett politiskt.
Vi känna alla socialismens teoretiska läror. De gå kortast
uttryckt ut på följande: Inom det kapitalistiska samhället gräver
den fria konkurrensen och maskinteknikens utveckling
kapitalets egen grav genom att samla hop det på allt färre händer*,
samtidigt med att arbetets produktivitet mångfaldigas och
massarmodet ändå växer. Allt detta pekar obetvingligt hän på
ett samhällstillstånd, där produktionsmedlen icke längre ägas
av enskilda, utan av samhället. Vissa tider, särskilt vid kriserna,
iakttaga vi verkningarna av den rådande anarkin och föras
därför till att yrka i denna anarkis ställe på plan och enhet
i produktionen.
Vad är nu däremot anarkisternas mening? Icke utan
svårighet lyckades det oss att få anarkisterna på kongressen att
bekänna kort. Man vet nämligen att i samma ögonblick man
öppet bekänner sig vara anarkist, så är den socialistiska
kritiken så förkrossande, att arbetarmassorna ej kunna tveka ett
ögonblick om vilken fana de skola följa. Herr Hinke
Bergegren sökte därför också slingra sig undan med att han icke
själv kallat sig anarkist, utan fått det namnet satt på sig av
Hj. Branting. Vi fingo honom dock att medgiva att han stode
närmare anarkismen än socialdemokratin. En så orimlig
ståndpunkt borde dock säga nog för att varje partivän skall veta
var han har herr Bergegren. Låt oss emellertid se till vad
den kommunistiska anarkismen är och om partiet bör som
hittills tolerera densamma inom sig eller såsom kongressen
gjorde draga upp en skarp gränslinje mellan dem och oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
