Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sociala kriget
måste självklart växla gestalt allt eftersom förhållandena på
olika områden utveckla sig och de fientliga klassernas
erfarenheter, insikter och resurser stiga. Liksom kriget mellan
nationerna blivit en ytterst invecklad process, där man tagit alla
det nittonde seklets tekniska framsteg till hjälp, är en
eventuellt våldsam social revolution icke tänkbar utan en utbildad
strategisk disciplin hos revolutionens officerare och
underofficerare och utan att arbetarna i någon mån äro beväpnade med
de nyaste vapnen. För 100 eller 50 år sedan kunde en
revolution ske lätt nog. Det inträffade en dag att missnöjet
exploderade till följd av något övergrepp från makten, någon
förolämpning mot folket eller någon ekonomisk kris. En och
annan djärv folkledare ger då signal till vapenbutikernas
plundring, varpå massan, oordnad, dåligt beväpnad, oförberedd på
strid men lågande av entusiasm drar sig tillbaka från de öppna
platserna och skyddar sig mot artilleriet och kavalleriet genom
att uppkasta barrikader. 1789 behövde man icke ens
barrikader, emedan gardena knappast kunde göra motstånd,
an-stuckna som de voro av revolutionens idéer. Man slogs med
det första bästa vapen man fick fatt på — dock aktade man
sig för att komma med bara en dolk eller en flaska vitriol —
och efter som det var hela folket som slogs med ett
fallfärdigt kungadöme, kunde folket ej annat än segra. 1830 och
1848 äro barrikadens ärorika år. Då kämpades i Paris, Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
