Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en svag men klar och sympatisk stämma, ett redigt,
kunskapsrikt huvud, en natur så fin och spröd som en kvinnas och dock
stark som en troshjältes — så ungefär var folkriksdagens andra
ordförande beskaffad. Han vann sympati hos alla — utom 1 sidor
Kjellberg, som på något sätt anser sig personligen förorättad
av honom. Men 1 sidor är här som ofta alldeles ensam om
sin uppfattning av Maurits Hellbergs karaktär.
Jag avslutar mitt porträttgalleri från folkriksdagen med »min
nyaste bror» garvaremästare Pettersson-Olin från Skara, en
västgöte till liv uch själ och liksom alla vestgötar föga vänligt stämd
mot norska vänstern. Han visade sig ofra i »utsköttera» och
talade i de flesta frågor, muntrande referenterna och åhörarna.
Men han är en ärlig rösträttsvän och bär icke förgäves i sin
fädernestad hedersnamnet »Kleon». Med mig blev han bekant,
då jag en dag i restauranten privat yttrar min mening i
konsulatfrågan och Pettersson-Olin förtjust störtar fram och ber
att få »lägge bört titlera». Han var mycket förtjust i sin »nyeste
bror» ända tills adressen i norska frågan frambars, då han såg
litet betänklig ut.
Tios J^ungl. Majestät
Man hade velat, att folkriksdagen skulle gå ända till kungen
fram och giva själva statschefen ett tillfälle att kompromettera
sig. Från början var det ingen som yrkade, att vi skulle
besvära kung Oscar, icke ens målare Holm från Huskvarna, ty
majoriteten visste, att vår styrelseform är inskränkt monarki,
inskränkt genom sin ännu inskränktare riksdag. Men
exellen-sen Boströms lakejfasoner mot folkriksdagen framkallade ett
förslag om att anmäla klagomål hos husbonden själv, vilket ock
folkriksdagen beslöt trots herr Janhekt från Göteborg, som
var stoltare än vi andra. Vi andra befarade dessutom, att
valmännen i de flesta kretsar skulle komma att klandra
folkriksdagen därför, att den gått förbi en så viktig dörr som kungens
utån att knacka på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
