Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folktinget
Under denna tid voro de skånska slätterna ännu betäckta av täta
bokskogar, och på de odlade fälten mellan dessa bodde en dittills oberoende
befolkning, som var ryktbar i hela norden för sin frihetskärlek och sin sega
uthållighet i kampen mot adeln, kyrkan och kungadömet, vilka hjälptes åt
att tillintetgöra resterna av den gamla odalmannaklassen. Den danske kungen
hade börjat underlägga sig stora sträckor av den bästa jorden och skänka
eller panta dem bort till den nya ryttaradeln, som snart betraktade sig som
ägare till jorden. På detta sätt uppkommo nu efter hand de stora skånska
godsen, som än i dag existera, utan att någon revision av äganderätten blivit
företagen. Med adeln och kungen ville kyrkan dela bytet, och hennes
målsmän, ärkebiskoparna i Lund, tillskansade sig genom list och våld från
bönderna den närmast kyrkorna och klostren liggande jorden. Härigenom
försvagades i hög grad bondeklassen, och massor av fordom bofaste måste söka
sig sitt uppehälle i städerna eller som tjänare åt herremännen.
Bland de fria bönderna fanns det skarpsynta män, som insågo, att de
själva och hela landet hotades med ofärd av dessa inhemska inkräktare och
de ville därför sammanrota allmogen till motstånd.
Förtrycket växte nu med varje år. Kungen tillsatte fogdar och länsmän,
som med blodig ^barmhärtighet indrevo de skatter han pålade, och tvungo
bönderna att på obanade stigar bära träd till kusten för hans flotta. Men
värst blev det sedan Absalon blev ärkebiskop i Lund. Han sökte tvinga
allmogen att erlägga tionde till kyrkan och genomdriva celibatet för
prästerna. Men bönderna motsatte sig envist dessa påbud. De jagade
ärkebiskopen ur landet, och d& han jämte kungen kom tillbaka i spetsen för
en här, läto de budkavlen gå omkring och mötte fienden vid Dysiebro i
Onsjö härad. Där blevo norra Skånes bönder efter en manhaftig strid
nedgjorda av de bättre beväpnade ryttarna, och vid Getinge måste även
Frostin-garna underkasta sig. Något tionde fick emellertid icke ärkebiskopen ändå..
Bönderna gjorde snart på nytt uppror under den skicklige Åke
Tubbes-sons ledning och sammanfattade sina fordringar i ett program. De avlyste
alla skatter till kungen och kyrkan och påbjödo, att prästerna skulle gifta
sig för att bliva ett med folket, och därjämte indrogo de ärkebiskopsstolen
i Lund, emedan den ansågs överflödig. De värsta herremännen straffade de
genom att bränna upp d^ras gårdar.
Huvudslaget stod denna gång vid Lomma å samt slutade med
bondehärens fullständiga nederlag och flykt. Härefter lyckades det Absalon och
kungen att bliva herrar i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
