Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jagat skogsnymfcn och andra poesier, älska »stjärnenatten»,
varunder en här av utplundrade proletärer hacka tänderna av
köld, och »sommarljuset», i vars sken de få arbeta sig
svettiga dag och natt? Kan han älska allt detta? Ja, han kan och
bör älska det som ynglingen älskar sina drömmars mö, vilken
han först måste erövra, eller vandraren sitt mål, som han
endast kan nå på en lång och mödosam stig. På det sättet är
jag patriot och väl även de flesta andra.
Men jag är ännu litet mer patriot. När man vid årsskiftet
får höra av en stolt norrman, att vårt folk knappt tillhör de
europeiska, att här icke finnes tro eller entusiasm eller ett
liberalt parti, som kan tas på allvar, att med ett ord man här
vet varken höger eller vänster, så blir man förbittrad i sitt
sinne — emedan det är fullkomligt sant. Och på förbittringen
följer det missmod, som den stolte norrmannen även kände till.
Uppriktigt talat var Sigurd Ibsens omdöme om svenskarna den
rättvisaste och ärligaste revy, som kunde skrivas om oss och
våra verk under de senaste årtiondena.
Skall det icke snart bliva annorlunda? Skall icke den gamla
svenskmannakraften, som slumrat så länge, vakna upp i tid till
nya dåd på en ny erövringsbana? Det är nu, som om vi alla
väntade på tecken och under. Men vad jag för min del
väntar på är de stora tillfällena till handling. Jag vet, att de
skola komma, och jag vet även att de första skola gå förbi,
utan andra resultat än en massa offer, som voro onödiga, därest
svenska folket icke varit vad det är, ett av de sämsta,
trögaste och småaktigaste folk i Eurvpa. Jag älskar det ändå, ty
det är mitt folk, och jag drömmer ännu om det stora
uppbådet och den slutliga nyårsringningen, då slavarnas massa går
templets dörrar förbi och söker riddarnas borgar för att kräva
ut sitt fri hetsbrev.
1 denna stämning ha vi nu kommit in på 9^-an. Och det
enda vi våga hoppas av det nya året är litet mer energi och
fart i det förberedelsearbete vi lovat varandra att utföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
