Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrlandsbilder
Den unge resande, som kallat sig doktor i hotellboken, hade
sovit ganska länge och efter uppstigandet tagit sig en dusch,
ätit frukost med porter och tömt några glas konjak till samt
därpå stigit upp på terrassen, som från hotellets baktrappa
höjde sig till en väldig bank, kring vilken vägen uppåt bruken
krökte sig.
Därifrån såg man ett stycke land och vatten, som inte kan
målas, emedan det måste på en gång ses, luktas och höras.
Det var en långsträckt smal jordremsa, som bildades av den
fruktbara älvdalen så långt man kunde se uppåt älven från den
plats, där den resande nu stod och andades i djupa tag med
uppspänd väst och utspänt skjortbröst, vändande nacken mot solen,
som belyste panoramat med majsolens intensiva ljusstyrka. Han
andades som om han velat med denna luft och den frukost han
nyss ätit bränna bort allt det skämda som fanns i hans blod
och stiga ned i denna dal, lika ren som han var, när han med
ett knyte under armen och skorna i handen lämnade den efter
sin mors död. Han öppnade munnen för att kunna andas ännu
djupare och förnam denna angenämt brännande känsla i
bröstet, som kommer av röken från hundratals kolmilor, och han
vidgade näsborrarna för att på en gång kunna njuta av alla
älvdalens dofter, lukten av milröken, av nysågad skog, nysmält
järn, kolstybb, ånga och barrträd.
Och se’n han andats och luktat, började han se. Han såg
den vilda floden störta ned emot sig, böja sig motsträvigt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
