Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härav finge man efter min avsikt det bestämda intrycket,
att ett mindre gott förhållande rådde mellan Columbus och
allmänheten på hans tid, vilket intryck än mer kunde stegras
så här:
Och hånfullt skrattar folket uti Palos hamn
och nämner skadeglatt Columbi namn.
Men mannen står så stolt vid »Sant Marias» mast
och tänker icke mer på gamla världen.
Han ser på hotfull våg så stark och fast
och spejar efter målet för den djärva färden.
Sedan skulle Columbus avsegla. Mitt poem skulle då vidare
skildra, hur bra det gick för honom i början, hur manskapet
trodde på honom som på en gud, hur man tog ^tt sjögräs för
landkänning och levde sig rusig i hoppet om guld och lycka.
Det är den tiden, då ingen får tvivla, och då den minsta
smä-delse mot amiralen kan kosta ett dödssprång över relingen.
Så kommer en annan tid, då man börjar bli surmulen och
otålig, men fortfarande tyst. Man har haft sina egna tankar
om väglängden, och när de slå fel, blir man vid dåligt humör.
Men mitt poem skulle bli mycket längre. Sedan ha vi den
tredje och sista perioden. Nu håller det på att bryta ut myteri
på de tre kravelerna. Man vill ha en ny kurs eller vända om
igen, ty som man seglar syns det ingen ände på färden. Man
borde ha varit framme för längesedan, och felet är naturligtvis
amiralens. Ergo bör han kastas över bord, om han inte strax
vill visa dem Nya världen.
Då får Columbus utveckla sina egenskaper. Det är eld
under hans fötter och vatten runt omkring honom. Han har vilja,
han har mod, han vet att målet ligger rakt framför stäven,
fastän jorden är rund och människans öga svagt, så att det
icke synes. Men han är beroende av sitt folk. De förbanna
honom redan. Tidtals i aftonstunden ser man i kölvattnet efter
den nedgående solen egendomliga föremål dyka upp, och man
tycker det är så fast och solitt som det nya landet. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
