Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma gång som det nya snobbidealet med jättekragarna,
säckbyxorna, timmerstockarna och gjorde en lika snabb karrier.
Giegerltypen från Wien grep ej den gyllene varietéungdomen
med mindre förtjusning än den, varmed de unga författarna
kastade sig över Nietzsche och gjorde honom från obegriplig
enstöring till modefilosof. Detta sammanträffande i tid är ej
alldeles ett slumpens verk, utan har något med folkpsykologien
och det historiska sammanhanget att skaffa. Även den lägre
bourgeoisin behövde sitt övermänskliga ideal, och giegerln har
som sådant mycket gemensamt med Nietzsche, i främsta
rummet ringaktningen för den vanliga människan, för folket,
massan. Den lyckliga egenkärleken i Giegerlmarsehens olika
variationer är t. o. m. estetiskt överlägsen den litterära visan om
övermänniska och mobb genom ett visst drag av glad
självironi, som fullkomligt saknas hos den typ Nietzsche själv
kallade Zarathustras apa. Bägge företeelsernas gemensamma rot
är den andliga bankrutten, vilken åter är en naturlig följd av
hjälplösheten inför de bestående förhållandenas upplösning.
Den tid, som har Panamadramer i varje Kråkvinkel och ser
revolutionens svarta spöke på fönsterrutan utan att kunna eller
ens kunna vilja besvärja det, den tiden skall med en viss logisk
nödvändighet dikta Giegerlmarschen och alstra det
övermänskliga vanvettet; ett släkte, som under sig ständigt hör det knaka
och spikas, brista och muras, liksom det röjdes plats och
uppfördes en ofantlig schavott, måste för att övervinna spökrädslan
antingen berusa sig och sjunga med full hals eller trösta sig
med självisk filosofi och konst. Herrar författare, som gå
nedanför på torget, förskräckta över att se det i dikten
behandlade folket på nära håll, börja finna det bekvämare och
behagligare att förakta sina gamla ideal än att ta del i detta
smutsande, mödosamma, prosaiska arbete: koralldjurets, har man
sagt, som från havets botten bygger upp sin atlantiska arkipelag..
Georg Brändes’ uppsats 1889 framkallade en formlig yrsel
bland stora och små skalder. Aret därpå hade redan omslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
