Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kraftigt jaka till allt ont som säges om socialismen, även
det tokigaste och oförskämdaste, men generöst ursäkta oss
med att agrarer, chauvinister, präster och hela reaktionen äro
lika dåliga och samhällsupplösande. Det är den sociala
intresselöshetens och den personliga belåtenhetens
länstolsställ-ning till de samhälleliga frågorna.
Professor Hjärne intar samma position i sin kateder.
Socialismen är visserligen ett »fördärvligt klassparti och därför värt
att bekämpas» etc., men det äro också agrarer,
fastighetsägare-och handelsföreningar; socialismen kan »alltså kallas
samhälls-omstörtande, men ej i någon annan mening än den som
likafullt kan förfäktas, när det gäller motsatta doktriner till andra
klassintressens ensidiga främjande»; den socialistiska
framtidsstaten är en villsam dröm, men av »samma halt som
chauvinismens fantasiperspektiv», socialismen är slutligen gudlös,
men dess gudlöshet är »blott en specialitet av den allmänna
materialismen» o. s. v. På detta sätt kunde professorn gå på
i ännu ett lysande föredrag. Socialismen blir i alla fall
ingenting annat för honom än det ena ledet i en oratorisk figur,
vars vältaliga avrundning lämnar de bifallsstormande åhörarna
i fullständigt mörker.
Han kunde dock icke undgå att åtminstone snudda vid det
reela i socialismen. Men detta ville han reducera till ett
minimum på följande sätt: »Produktionsmedlens expropriation
för statens eller samhällets räkning är blott ett oklart uttryck
för en mängd praktiskt-politiska önskningsmål, som kunna
diskuteras och avvisas eller till och med i mycket begränsat
mått realiseras från fall till fall». Nej, med förlov, herr
professor, vad som är oklart här är icke »produktionsmedlens
expropriation», ty det förstår man lika bra som uttrycket två
gånger två är fyra, utan den väl mycket överlägsne kritikerns
insnodda medgivande åt socialismens allmänna praktiska
ledprincip. Vad och huru mycket vinnes med, att denna kan »i
mycket begränsat mått realiseras från fall till fall»? 1 England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
