Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt (forts.) - Om panträtt i lös egendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
sagda bör panträtten anses upphävd, om panten efter dess
trade-rande till paiithavaren av honom lämnas till dess ägare i
deposition eller för att repareras. (Jfr N. J. Å. 1888: 551.) Däremot
finnes intet hinder för paiithavaren att t. ex. i deposition hos
tredjeman överlämna panten med bibehållande av sin panträtt.
Lagens ord »med tvenne vittnen, eller tage därå handskrift av
honom, som panten i händer får-)), innebära blott ett lagstiftarens
råd till pantsättaren, huru han lämpligen bör förfara, när han
lämnar panten ifrån sig. Emellertid framgår av stadgandet
indirekt en del regler angående bevisbördans fördelning på det
område, varom fråga är, och för dessa regier kommer därför i det
följande att närmare redogöras. I sådant hänseende må till en
början framhållas, att den, som har en kroppslig sak eller ett
löpande skuldebrev i sin besittning och uppgiver, att han däri
äger panträtt, icke är skyldig att bevisa sin uppgift; att även
panthavarens uppgift om det belopp, varför panten häftar, tages
för god, med mindre den blir av pantsättarem vederlagd; samt att
om pantliavaren har flera fordringar hos pantsättaren, utan att
särskilt bevis om pant sättningen finnes, panthavaren ej är
bevisskyldig för sitt påstående, att panten avser samtliga fordringarna.
(Jfr i detta sammanhang N. J. A. 1876 : 414; 1881 : 459; 1889 :
406.)
Vidare bör bemärkas, att om pant sättare och pant navare, som
äro ense om att pantsättning av ett icke löpande skuldebrev eller
därmed likställd handling skett, tvista om det belopp, sam därmed
avsetts, bevisskyldigheten principiellt åligger panthavaren. (Jfr
N. J. A. 1904: A n:r 215.)*
Slutligen må erinras, att om pantsättaren återbekommit panten,
detta berättigar till antagande, att den fordran, till säkerhet
varför panten lämnats, blivit gulden.,** ävensom att den
omständigheten, att pantsättaren återbekommit pantförskrivning, väl
berättigar antagandet om fordringens betalning, mem å andra sidan
ej förslår som motbevisning mot panthavarens uppgift, att såsom
pant för fordringen lämnad groppslig sak eller löpande
fordringshandling av honom erhållits med skäl att innehava den även för
annan fordran.
Beträffande panthavarens skyldigheter innehåller lagen trenne
stadganden, av vilka det första till den del, det ännu är gällande,
lyder sålunda:
»Pant bör väl gömmas och vårdas, och ej utan ägarens lov och
minne brukas, eller utlämnas,––––––och skadan åter».
* Blotta innehavet av icke löpande fordringshandling berättigar
nämligen ej såsom i fråga om löpande skuldebrev eller kroppslig sak att
antaga befogenhet för innehavaren att förfoga däröver,
** Jfr N. J. A. 1887 :232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
