Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
förhållandet och därigenom förebygga, att betalning erlägges till
obehörig person; har borgenären gjort detta, bör han vara
tryggad, och det kan icke av honom fordras, att han skall bringa
förhållandet till utomstående personers kännedom.
Erlägges betalning före förfallodagen, anses den sålunda
verkställda betalningen gjord på den betalandes risk, vadan han
nödgas ånyo betala beloppet, om det erlagts till någon, som ej ägt
att uppbära, detsamma.
Att i god tro samt mot vederbörligt kvitto till obehörig person
gjord betalning av förfallen skuld skyddar från vidare
betalningsskyldighet, är beroende därav, att när man erlägger betalning
exempelvis för i butik inköpta varor, mot kvitterad räkning från
butikens ägare, man i regel saknar tillfälle att förvissa sig
därom, huruvida den person, som presenterar räkningen, är behörig
att uppbära betalningen. Och för rättskänslan skulle det
säkerligen framstå som obilligt, om den, som sålunda i god tro erlagt
betalning, skulle behöva betala en gång till, därest det
sedermera befunnes, att den, som uppburit betalningen, skulle hava
obehörigen åtkommit kvittot.
i) Viljeförklaring, som innefattar förbehåll, stridande mot
billighet.
Vite i penningar eller annat, som någon utfäst sig att gälda,
för den händelse han icke skulle fullgöra en honom åliggande
förpliktelse eller eljest skulle företaga en handling*,* får nedsättas
efter vad skäligt prövas, såframt utkrävandet av vad utfäst
blivit finnes vara uppenbart obilligt.
Det förekommer som bekant synnerligen ofta inom
affärslivet, att en person utfäster sig att till en annan gälda visst vite
för den händelse han skulle underlåta att fullgöra en honom
åliggande förpliktelse. Det ojämförligt vanligaste är, att vitet
bestämmes till visst belopp i penningar, men uttrycket vite
användes även i fråga om annan förmögenhetsförlust, som någon kan
hava underkastat sig för sådan händelse, som ovan nämnts.
Vitesbestämmelser kunna anknytas till de mest olikartade avtal. I
större leverans- och entreprenaclkontrakt är det synnerligen
vanligt, att säljaren elLer entreprenören vid vite förbinder sig att å
utsatt tid leverera varan eller hava arbetet färdigt;
vitesbestämmelser å köparens eller beställarens sida spela däremot en mindre
roll. Ofta göres vitets storlek beroende av varaktigheten utav ett
eventuellt dröjsmål, i det att man bestämmer, att vitet skall utgå
med visst belopp per dag, vecka eller annan tidsenhet. Även i
fraktavtal hava vitesutfästelser vidsträckt användning. I
certepartier möter man i allmänhet bestämmelsen, att vid underlätet
* Vare sig dennas företagande eller underlåtande kan lagligen uttvingas
eller icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
