Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
Vid prövningen av, huruvida den utfästa prestationens
utkrävande bör anses uppenbart obilligt, skall hänsyn tagas ej blott
till förlust, som den enligt utfästelsen berättigade må hava lidit,
utan även till det intresse, han eljest må hava haft i fullgörandet
av vitesutfästarens kontraktsförpliktelse, likasom till övriga,
föreliggande omständigheter. Till dessa senare räknas exempelvis,
att den, som utfäst vitet, avsiktligen eller kanske rent av för att
skada underlåtit att uppfylla sin förpliktelse eller i motsats
härtill kan för sin underlåtenhet åberopa någon mer eller mindre
giltig ursäkt. Åt den förpliktades förmögenhetsställning torde
däremot icke i och för sig böra tillmätas någon betydelse.
Härförutom må framhållas, att man, när det gäller att avgöra,
huruvida ett utfäst vite kan anses vara uppenbart obilligt eller
icke, har att taga hänsyn till förhållandena vid tiden för vitets
utkrävande. Någon nedsättning bör nämligen ej få ske, när vitet
visserligen i betraktande av de förhållanden, under vilka det
utfästs, ter sig såsom oskäligt högt, men detta icke kan sägas
vara fallet, när senare inträffade omständigheter tagas i
betraktande. Är åter vitets utkrävande uppenbart obilligt, bör det
nedsättas, även om det icke översteg billighetens gränser, då det
utfästes.
Har förverkat vite utan förbehåll guldits, äger den, som utfäst
vitet, icke på grund av ovanintagna bestämmelser söka något åter.
Att förverkat vite utan förbehåll guldits tyder nämligen på,
att den, som utfäst vitet, ej anser detsamma oskäligt. Någon
rätt att sedermera påkalla domstols prövning av vitets skälighet
kan därför icke rimligen tillkomma honom. För
medkontrahen-ten framstår också vitets erläggande såsom en definitiv
avveckling av parternas mellanvarande i detta avseende.
Erlagt vite får däremot sökas åter, om det erlagts, innan det
förverkats, eller om den, som betalar förverkat vite, vid likviden
har förbehållit sig sina rättigheter.
Ej sällan påträffas kontraktsbestämmelser av det innehåll,
att den ene kontrahenten skall hava rätt att mot betalning av en
viss penningsumma (mulcta poenitentialis, Reugeld) befria sig
från sin förpliktelse enligt kontraktet. En dylik klausul har en
annan karaktär än vite, i det att den icke giver medkontrahenten
någon befogenhet att vid underlätet fullgörande utkräva just den
ifrågavarande penningesumman, utan bevisning angående
storleken av liden skada måste i vanlig ordning förebringas.
Bestämmelsen är given till förmån för den, som betingat sig en
dylik friköpsrätt, icke i medkontrahentens intresse.
Understundom kan det dock vara förenat med svårigheter att avgöra,
huruvida det varit kontrahenternas mening att träffa avtal om vite
eller att endast lämna den ene valrätt mellan att företaga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
