Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om avtal - Om fullmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
likt samtycke föreligger, oberoende av tredje mannens vilja i
berörda hänseende. Slutligen kan avtal av meranämnda slag
ingås i ändamål att för tredje mannen grundlägga självständig’ rätt
att påfordra dess fullgörande. Då dylikt syfte föreligger, uen
också blott i sådant fall, är avtalet att räkna som i egentlig-
mening" slutet till förmån för tredje man och medför för honom så
väl som för den, vilken i hans intresse slutit avtalet, rätt att kräva
dess fullgörande, på samma gång avalet ålägger själva
kontrahenterna skyldighet att respektera detsamma.
Om egentligt avtal till förmån för tredje man bör anses
föreligga, måste avgöras efter omständigheterna i varje särskilt fall.
Exempel på avtal av ifrågavarande slag erbjuda
livförsäkrings-och livränteavtal till förmån för tredje man ävensom gåvoavtai
med förpliktelse för gåvotagaren att till tredje person fullgöra
någon viss prestation.
Utom i fråga om sättet för avtals ingående gälla för avtal
enahanda allmänna bestämmelser som för övriga slags
rättshandlingar.
Om fullmakt.
(Lag den 5 juni 1915.)
Under mera utvecklade ekonomiska förhållanden är det för de
flesta människor svårt eller t. o. m. omöjligt att personligen
företaga alla erforderliga rättshandlingar. Icke blott affärsmän
utan även enskilda personer äro nödsakade att i stor
utsträckning anlita annans medverkan vid ingående av avtal eller
företagande av andra rättshandlingar. Härvid är det i allmänhet
både för den, som vid rättshandlingen låter sig företrädas av en
annan, och för den, gent emot vilken rättshandlingen företages
— i detta kapitel kallad tredje man — önskvärt, att
rättshandlingen medför samma rättsverkningar som om huvudmannen själv
företagit den eller, med andra ord, att det rättsförhållande, som
genom handlingen grundlägges, uppstår omedelbart mellan
huvudmannen och tredje man, så att de med sina anspråk i
anledning av rättshandlingen kunna vända sig direkt mot varandra.
Och även deri, som å en annans vägnar företager en
rättshandling», vill naturligtvis i allmänhet stå utanför det genom hans
handling uppkomna rättsförhållandet, så att han icke kan tagas
i anspråk för därå grundade rättigheters realiserande. För att
en rättshandling skall medföra verkan mot annan än den, som
själv företagit densamma, är det uppenbarligen icke tillräckligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
