Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om livräntekontrakt - Om hasardavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Om livräntekontrakt.
Med livräntekontrakt menas det avtal, varigenom en person
(räntegivaren), mot erhållande av ett visst penningebelopp,
utfäster sig att från ett visst år till en annan person (räntetag ar en)
under dennes återstående livstid årligen erlågga ett visst
penningebelopp (livränta).
För livräntekontrakts ingående finnes icke någon viss form
föreskriven, ocli storleken av en livränta beror på den
bestämmelse, som. livränt ekonr akt et innehåller i nämnda hänseende.
Väsentlig överträdelse av ett livräntekontrakts bestämmelser
kan för den av kontrahenterna, som härigenom blir lidande,
medföra rätt att fr anträda kontraktet, men till undgående av de många
vanskliga spörsmål, som rörande detta ämne kunna uppstå, torde
det vid livräntekontrakts ingående vara rådligast att träffa
överenskommelse både om vilka kontraktsbrott skola giva rätt att
frånträda kontraktet och huru stort skadestånd skall erläggas,
då kontraktet med befogenhet frånträdes.
Om hasardavtal.
Med hasard sav tal förstås ett avtal, enligt vilket en rättighets
förvärvande och en förpliktelses tillkomst utan något förnuftigt
ändamål göres beroende av slumpen.
Hasardavtal äro spel, lotteri och vadhållning.
Den, som vunnit i spel, erhåller icke härigenom någon
rättsligt utkrävbar fordran hos den förlorande. Enligt en åsikt, skulle
t. o. m. den sistnämnde äga rätt att återkräva vad han redan
på grund av förlust i spel utgivit, därest spelet gått utanför sina
naturliga gränser, att tjäna till förströelse och tidsfördriv, och
huvudsakligen varit anlagt på vinst.
Jämlikt Kungl, förordn, den 6 augusti 1881, äro lotterier för
allmänheten om penningar eller penningars värde i regel
förbjudna och likaså utbjudande eller försäljning av lottsedlar.
I fråga om vadhållning gäller liksom vid spel, att vinnaren
icke har någon rättsligt utkrävbar fordran hos den tappande.
Skulle det penningbelopp eller föremål, varom vadet hållits, hava
lämnats i tredje mans förvar, kan däremot den vinnande av denne
utkräva detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
