Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Om skiljemannaförfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1090
är ogiltig, även om talan mot densamma icke föres/ samt att
skiljeavtalet slutits utan förbehåll om rätt för parterna att klandra
skiljedomen. Äro dessa villkor uppfyllda, och föreligger alltså
en verklig skiljedom, mot vilken några s. k. nuilitetsorsaker icke
kunna anföras, och med vilken parterna skola anses hava utfäst
sig att åtnöjas, föordnar överexekutor, att skiljedomen må
verkställas. Därefter får densamma verkställas lika med domstols
laga kraft ägande dom. Dock kan högre myndighet, efter
klagomål emot överexekutors beslut, förordna om
verkställighetsåtgärdernas inställande. Samma rätt tillkommer även domstol för
det fall, att skiljedomen på formella skäl överklagats.
Aiim. I skiljedomen bruka skiljemännen vanligen även yttra
sig om ersättningen till skiljemännen samt därvid dels föreskriva,
att denna skall förskjutas av den part, som påkallat
skiljemanna-förfarandet, och dels bestämma, huru densamma skall fördelas
mellan parterna, eller om endera parten skall vidkännas hela
kostnaden. ,
Emellertid är att märka, att det är tvivelaktigt, om
avgörandet av denna fråga kan anses tillkomma skiljemännen, även om
parterna till dem hän skjutit densamma. Åtminstone har
skiljedom beträffande skiljemännens avgörande om dem tillkommande
ersättning icke ansetts vara av beskaffenhet att verkställighet
därå enligt 46 § Utsökningslagen finge äga rum. Jämför Kungl.
Maj:ts utslag den 16 mars 1897, N. J. A. Not B. N:r 205 samt
den 30 november 1898, N. J. A. sid. 586—591.
I händelse parterna ej åtnöjas med skiljemännens yttrande om
ersättningen till dessa, får denna fråga alltså avgöras av domstol.
II. Skiljedom på grund av lagens stadgande.
Vissa tvistefrågor skola, enligt särskilda bestämmelser i lagen,
ovillkorligen avgöras av gode män. Jfr. Sjölagen den 12 juni
1891 §§ 23, 24, 28, 45, 68, 81, 110, 111, 113, 114,115, 122, 125,
127, 128, 129, 156, 159, 160, 161, 164, 170 och 331; K. F.
angående jords och lägenhets avstående för allmänt behov den 14
april 1866 samt K. reglementet för trafiken å statens järnvägar
den 4 april 1862 § 41.
Skulle dylik tvistefråga aiihängiggöras vid domstol, skall denna
oberoende av parts invändning, vägra att upptaga målet till
prövning.
I andra fall har lagen givit part rätt att välja mellan frågans
hänsk j ut ande till skiljemän och dess dragande under domstol.
Jfr. K. F. om allmän ’flottled den 30 december 1880 § 8.
Gruvestadgan den 16 maj 1884 §§ 12, 18 och 19, Lag angående
eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886
§§ 19 och 25 samt Lag angående rätt till fiske den 27 juni 1896
§ 20,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
