Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om laga förfall och påföljd av parts utevaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117G
döden, eller att parten blivit kallad att å den tid, då målet skall
företagas, infinna sig vid annan domstol (eller inför annan
myndighet) än den rätt, där målet skall företagas, samt den å parten
sålunda utfärdade kallelse delgivits honom tidigare än
stämningen i målet. Det tillkommer emellertid domstolen att i varje
fall pröva, huruvida en av part såsom laga förfall åberopad
omständighet kan anses utgöra giltigt skäl för partens utevaro,
liksom domstolen även kan såsom laga förfall godkänna andra
omständigheter än de, vilka i lagen angivits såsom laga förfall.
Jfr. Kungl. Maj:ts utslag den 20 januari och den 9 juni 1875,
I\T. J. A. sid. 100 och 328.
För att part skall kunna utan påföljd utebliva i följd av laga
förfall, måste detsamma anmälas ocli styrkas sist a den tid, då
parten siwlat infinna, sig vid rätten.
Verkan därav, att ett anmält och styrkt laga förfall
godkännes av domstolen, är, att vid underrätt och i hovrätt, dä denna
är första domstol i målet, detta uppskjutes till annat
rättegångstillfälle, då parterna hava att utan ny kallelse komma tillstädes.
I fråga om hovrätt, då denna är andra instans, samt högsta
instansen, gälla särskilda regler, för vilka skall redogöras i avd.
Om talans fullföljd till högre rätt.
Visas icke laga förfall för utebliven part, gälla följande regler:
I. Vid underrätt.
A. Om häda parterna utebliva.
a) Utebliva båda parterna vid första rättegångstillfället, blir
påföljden, att målet »avskrives», d. v. s. att rättea skiljer från
sig målet, som dock kan anhängiggöras genom ny stämning. Jfr.
Kungl. Maj:ts utslag den 11 januar 1877, N. J. A. sid. 39. Den
i lagen (R. B. 12:2) förskrivna bötespåföljd har numera
upphört att tillämpas.
b) Utebliva båda parterna vid annat rättegångstillfälle än
det första, och liar ej rätten föreskrivit, att den vill meddela
utlåtande eller företaga annan åtgärd, oberoende av om parterna
komma tillstädes eller icke, i vilket fall parternas utevaro saknar
betydelse, blir påföljden, att rätten uppskjuter målet till annat
rättegångstillfälle, med föreläggande för parterna att då komma
tillstädes, vid äventyr att parternas utevaro icke kommer att
hindra målets avgörande.*
B. Om endera parten utebliver, torde påföljden härav i
allmänhet bliva beroende på den närvarande motpartens yrkande.
* Vid en del domstolar brukar i det i texten angivna fall förordnas, att
parternas utevaro vid det rättegångstillfälle, till vilket målet uppskjutes,
skall föranleda, att målet avskrives från vidare handläggning. Jfr dock
Kongl. Maj :ts utslag den 23 oktober 1894, N. J. A. sid 519.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
