Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om laga förfall och påföljd av parts utevaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1178
då målet första gången förekommer till behandling, med
anledning av kärandens utevaro, förklara målet förfallet på den
ågång-na stämningen. I fråga om böter för kärandens utevaro samt
svarandens anspråk på ersättning för rättegångskostnader,
uppslutes med yttrande till nästa ting eller sammanträde, för att
käranden skall komma i tillfälle att sist vid nämnda ting eller
sammanträde styrka, att han haft laga förfall för sin utevaro
från det föregående tinget eller sammanträdet och icke kunnat
anmäla detta förfall för rätten. Har så icke skett, domes
käranden, vid detta ting eller sammanträde att utgiva böter och
rättegångskostnader. Instämmer käranden icke målet ånyo till tinget
eller sammanträdet näst efter det, vid vilket målet första gången
förekom till behandling, föranleder en av honom senare å
svaranden uttagen stämning allenast, att svaranden, på därom
framställt yrkande, förklaras »från käromålet fri».
Enligt andras mening, skall rätten redan vid första
rättegångstillfället utdöma böter för kärandens utevaro samt begärd
ersättning för svarandens rättegångskostnader, varefter det står
käranden fritt att inom en månad i stad eller vid nästa ting eller
tingssammanträde på landet styrka, att han haft laga förfall och
ej kunnat anmäla detsamma för rätten, i vilken händelse
käranden befrias från de honom ådömda böter eller ersättningsbelopp.
Vidare kan, enligt denna mening, rätten, på svarandens yrkande,
vid första rättegungsti 11 fallet genom särskilt beslut uttryckligen
förklara, att svaranden skall vara från käromålet fri, därest icke
käranden ånyo instämmer målet, i staden till en rättegångsdag
inom en månad och på landet till nästa ting eller
tingssammanträde. Har dylik förklaring av rätten givits, får käranden icke
efter nyssnämnda tid åter anhängiggöra målet. Har däremot
rätten inskränkt sig till att förklara, att käromålet förfallit på
den ågångna stämningen, är käranden, enligt nu ifrågavarande
åsikt, oförhindrad att oberoende av någon tidsbegränsning uttaga
ny stämning i målet.
Vilkendera av nu angivna tolkningar är den riktiga, är svårt
att säga. I varje fall är att på det bestämdaste tillråda, att
kärande, som uteblivit, vid första rättegångstillfället utan att
vid samma tillfälle styrka laga förfall, genom ny stämning till
nästa ting eller sammanträde eller i stad till rättegångsdag inom
en månad fullföljer sin talan. Jfr. Kungl. Maj:ts dom den 20
juni 1851.* N. J. A. 1911:357; 1915:465.
Skulle svaranden, då käranden uteblivit vid första
rättegångstillfället, påyrka uppskov med hela målet, torde denna begäran
böra bifallas.**
* Se Backman Carl E., Juridisk Handbok. Sthlm 1883 sid. 570.
** Härom torde dock meningarna vara mycket delade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
