Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om bevisning inför rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1208
Kungl. Maj: t fastställde hovrättens domslut, enär de ändringar,
som å kreditivkontraktet syntes hava blivit, verkställda, icke vore
av sådan beskaffenhet, att desamma vid kontraktets inlämnande
till banken skäligen bort föranleda till ifrågasättande av
kontraktets riktighet, samt D. och B. icke förmått lagligen styrka, att
kontraktet, sedan de tecknat borgen å detsamma, blivit till
innehållet förändrat.
Angående bevisskyldighet en i rättegångar om skriftliga
handlingar, se i övrigt Kungl. Maj:ts domar den 8 december 1875,
N. J. A., sid. 500, d. 1 mars 1876, N. J. A., sid. 100 samt d. 7
april 1891, N. J. A., sid. 168.
I rättegång* om utbekommande av skadestånd (se det
föregående, sid. 631) ligger bevisskyldigheten på den, som yrkar
skadeståndets utbekommande. Han skall således styrka, ej blott att
den skada, varom fråga är, träffat honom (jfr. Kungl. Maj:ts
domar d. 17 november 1880, N. J. A., sid. 375 och d. 31 mars
1881, N". J. A., sid. 142), utan även att skadan inträffat under
sådana omständigheter, att hans motpart är skyldig att ersätta
densamma. (Jfr. Kungl. Maj:ts domar och utslag d. 19
november 1874, N. J. A., sid. 446, d. 13 februari 1877, N. J. A., sid.
45, d. 26 februari 1879, N. J. A., sid. 120 och d. 10 februari
1898, N. J. A., sid. 53.) Härjämte måste den, som yrkar
skadeståndets utbekommande, bevisa omfånget av den skada, han
lidit. Kravet på bevisning i nämnda hänseende bruka dock
numera icke ställas så högt, utan det anses tillräckligt, åtminstone
beträffande annan skada än ekonomisk förlust, att skadan göres
sannolik, varjämte skadestånd ofta av domstolarna utdömes, utan
att nämnvärd utredning förebragts om storleken av den lidna
skadan. I rättegångar om ersättning för ekonomisk förlust
hän-skjutes bestämmandet av förlustens belopp ej sällan av
domstolarna till gode män. Jfr. Kungl. Maj:ts domar och utslag d. 10
april 1876, N. J. A., sid. 210, d. 21 november 1882, N. J. A.,
sid. 469 och d. 3 april 1884, N. J. A., sid. 253, d. 3 september
och d. 2 december 1874, N. J. A., sid. 349 och 507, d. 26 oktober
1880 N. J. A., sid. 345, d. 13 juni 1882, N. J. A., sid. 291 och
d. 14 april 1885, N. J. A., sid. 125.
Stundom hava dock domstolarna, till och med i sammanhang
med ådömande av straff för skadegörelse, ogillat framställt
skadeståndsyrkande, enär det icke ansetts styrkt, hur stor skadan varit,
eller i vilken mån den berott av den skadegörandes vållande, och
tillförlitlig grund för bestämmande av skadestånd sålunda
saknats. Jfr. Kungl. Maj:ts utslag d. 15 december 1880, N. J. A.,
sid. 382, d. 19 maj 1881, N. J. A., sid. 309 och d. 7 september
1893, N. J. A., sid. 372,
Angående bevisskyldigheten vid tvist om bättre rätt till
utmätt lösegendom hänvisas till Kungl. Maj:ts dom den 31 maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
