Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om parts ed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1220
ålägges (edgångsbeslutet), föreskriva, att parten, därest han vill
gå eden, skall före êlen i utslaget bestämda edgångs dagen
inställa sig hos sin själasörjare för erhållande av undervisning om
edens vikt och faran av mened. (Jfr. Kungl. Maj:ts utslag den
12 februari 1901. ff. J. A., sid. 104.)
f) Att det mål, vari värjemålseden skall åläggas, icke »går
å liv» (11. B. 17:30), d. v. s. icke är ett mål, däri den part,
vilken edgången skall åläggas, är anklagad för brott, vara
dödsstraff, enligt lag, kan följa. Anledningen till att värjemålsed
icke får åläggas i dylikt mål är uppenbarligen fruktan för att,
om eden ålades, den, som hade att avlägga densamma, skulle
frestas att begå mened för att undgå straff för det brott,
angående vilket värjemålseden ådömdes. I följd härav anses
värjemålsed icke böra ifrågakomma i något brottmål av svårare
beskaffenhet.* (Jfr. Kungl. Maj:ts utslag den 31 augusti 1876.
N. J. A., sid. 397.)
Anm. 1. Att värjemålsed ansetts kunna ådömas den, som
tilltalats för snatteri, framgår av, bland annat, Kungl. Majita
utslag den 6 december 1889. ff. J. A., sid. 482, den 16 december
1890. ff. J. A., sid. 581 och den 15 oktober 1900. ff. J. A.,
sid. 387.
Anm. 2. Beträffande värjemålsed i mål angående horsbrott,
se Kungl. Maj:ts utslag den 12 mars 1895. N. J. A., sid. 152 och
den 25 juni 1897. ff. J. A., sid. 366.
B. Föremålet för värjemålsed.
Föremålet för värjemålsed, d. v. s. det, som skall inbegripas
under nämnda ed, måste vara:
a) En omständighet och icke ett omdöme;
b) En omständighet, som har avgörande betydelse för målets
avdömande till den ena eller den andra pårtens förmån; och
c) En omständighet, vilkens tillvaro eller obefintlighet är
till fullo bekant för den, vilken värjemålseden skall åläggas.
Värjemålsed får således icke åläggas en part därom, att han
icke känner eller icke minnes någon viss omständighet. (Jfr.
dock Kungl. Maj:ts domar och utslag den 14 januari 1873, ff. T.,
årg. 1874, sid. 159, den 27 maj och den 22 juni 1875, ff. T.,
sid. 563 och 701, samt den 20 april 1896, ff. J. A., sid. 193.)
Anm. Värjemålsed får ej ådömas en part beträffande någon
omständighet, varav han i följd av sjukdom, ålderdomssvaghet,
rus eller annan orsak icke kan antagas äga säker hågkomst.
(Jfr. Kungl. Maj:ts utslag den 8 november 1899, ff. J. A., sid.
423 och den 5 november 1900, N. J. A., sid. 509.)
* Med brottmål av svårare beskaffenhet torde i detta
sammanhang böra förstås mål angående brott, vara, enligt lag, kan följa
straffarbete i mer än ett år eller furlust av medborgerligt förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
