Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om parts ed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Anm. Olika meningar råda, huruvida under domsöver l äg g
-ning väckt fråga om v ärjemåls eds åläggande bör göras till
föremål för särskild omröstning eller ingå i den slutliga prövningen
av målet. (Jfr. de olika meningarna härom bland Högsta
domstolens ledamöter vid avgörande av mål, omnämnt i N. J. A.,
årgång 1901, sid. 22.)
1). Edens avläggande och, verkan härav.
Eden skall, för att medföra laga verkan, avläggas på den tid
och ort samt på det sätt, som i edgångsbeslutet föreskrivits. Om
den part, vilken eden ålagts, är av kristen troslära, som
tillstädjer honom att avlägga ed, inledes eden med orden: »Jag N". N".
svär och betygar vid Gud och hans heliga evangelium» och
avslutas med försäkringen: »och detta är visst, så sant mig Gud
hjälpe till liv och själ.» Tillhör parten den mosaiska
trosbekännelsen, inledes och avslutas eden på samma sätt, som nu
nämnts, med undantag allenast därav, att orden »(jud och hans
heliga evangelium» utbytes mot orden »Gud och hans heliga
lag». (K. E. den 6 februari 1849.) Är parten åter av sådan
kristen troslära, som ej tillstäder honom att avlägga ed, skall
domstolen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om föreskrif 1,
huru i anledning- härav bör förfaras, varefter Kungl. Maj:t
meddelar den begärda föreskriften. (K. E. ang. främmande
trosbekännare och deras religionsövning* den 31 oktober 1873.)
Anm. Är den part, vilken eden ålagts, icke av sådan kristen
troslöra, som förbjuder honom att avlägga ed, men detta oaktat
vägrar att gå eden, under uppgift, att han anser edgång vara
stridande mot hans religiösa övertygelse, medför denna hans
vägran, att hein anses hava brustit åt edén, så vida han icke på
gvrund av föreliggande omständigheter kan anses hava en »falsk
och skadlig mening om edén» (jfr. not** å sid. 1219), i vilken
händelse edgångsbeslutet icke får tillämpas.
Avlägges eden, är visserligen icke därmed bevisat, att den
omständighet, varom eden avlagts, icke föreligger, men den part,
som avlagt edén, har genom edgången givit stöd åt sitt
förnekande av ifrågavarande omständighet, och på grund härav
samt med hänsyn jämväl därtill, att den nekandes motpart icke
till fullo styrkt berörda omständighet, har domstolen att i sitt
slutliga utslag i målet förklara nämnda omständighet icke vara
bevisad.
Anm. Sedan eden avlagts, kan dess verkan icke hävas på
annat sätt än att den, som avlagt edén, åtalas och domes för mened
samt i sammanhang härmed förplikas återgälda vad han
tilläventyrs genom sin mened åtkommit;.
E. Underlåtenhet att avlägga eden samt verkan härav.
Medgives den till eden dömde av sin motpart befrielse från
edens avläggande, mot det att den till eden dömde vidhåller sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
