- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1237

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om vittnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1237

låta hämta vittnet till inställelse, och kan denna hämtning ske
i stad genom vederbörande kronobetjänt eller domstolens egna
betjänter samt på landet genom kronobetjänt inom rättens
domsområde, därest vittnet befinner sig inom detsamma eller, om så
är ej förhållandet, genom föranstaltande av konungens
befall-ningshavande i det län, där vittnet uppehåller sig.

Sedan vittnet godvilligt infunnit sig vid rätten eller blivit dit
hämtat, skall domaren först efterfråga och anteckna vittnets
namn, yrke och hemvist och därefter fråga såväl vittnet som
den part, vilken ej åberopat detsamma, huruvida hinder av jäv
möter för vittnets hörande. Skulle så finnas vara förhållandet,
får vittnet icke under några omständigheter höras, därest dess
jävighet beror på bristande laglig ålder, vansinne eller viss
straffpåföljd. Beror åter vittnets jävighet på någon annan
omständighet, får vittnet höras, därest båda parterna medgiva
vittnesförhöret samt tillika eftergiva vittneseden, i den händelse
vittnet omfattar annan okristeri trosbekännelse än den mosaiska
eller har en falsk och skadlig mening om vittneseden.

Göres mot vittnet jäv, som dcke genast kan bevisas, får
vittnet höras, med rätt för den, om gjort jävet, att framdeles styrka
detsamma.*

Om den part, av vilken vittnet ej åberopats, utan att anföra
något jäv mot vittnet, likväl bestrider vittnets hörande, enär
parten saknar kännedom, huruvida vittnet är ådömt viss
straffpåföljd, hindrar detta bestridande icke vittnets hörande, därest
domstolen har sig bekant, att så ej är förhållandet. Om så icke
är, torde dock domstolen böra tillåta vittnets hörande ävensom,
i händelse icke sedermera annat styrkes, i sitt slutliga utslag i
målet förklara sig tillerkänna vittnets utsaga verkan av laga bevis.

Sedan det blivit avgjort, att ett vittne skall höras,
tillkommer det vittnet att avlägga vittnesed**, därest icke antingen
vittnet är edsvuren ämbets- eller tjänsteman, som å ämbetets
eller tjänstens vägnar intygar något (Kungl. res. den T aug.
1753), eller båda parterna eftergiva eden, och målet är av annan
art än svårare brottmål***, eller vittnet vägrar att avlägga
vittnesed, enär vittnet tillhör främmande trossamfund, vars lära
ej tillstädjer vittnet att avlägga ed, då den enligt lag erford-

* Om jävet framdeles styrkes, förklarar domstolen vittnet för
återgångsvittne och frånkänner vittnesmålet verkan av laga bevis. Styrkes åter
icke jävet, förklarar domstolen i det slutliga utslaget i målet sig ogilla
jävsanmärkningen.

** Denna ed skall avläggas med ena handen på bibeln eller
lagboken ävensom ske vid "Gud och hans heliga evangelium", utom då vittnet
tillhör den mosaiska trosbekännelsen, i vilken händelse eden skall avläggas
vid "Gud och hans heliga lag".

*** Med svårare brottmål torde här menas mål angående brott, därå kan
följa straffarbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/advokaten/1237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free