Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Brottmål eller straffprocess - Om parterna i brottmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1276
ten eller genom falsk angivelse eller annan ärekränkande gärning
må anses vara någon tillskyndat».
Har någon av brott förnärmad person ej fyllt femton är, är
hans målsman uteslutande berättigad att å hans vägnar föra så
väl kriminell ansvars- som skadeståndstalan. Är det åter fråga
om hustru eller om omyndig, som fyllt femton år, är saken icke
lika otvivelaktig. Det riktiga lärer dock för sådana fall vara,
att kriminell ansvarstalan under alla förhållanden tillkommer
både den av brottet förnärmade —■ förutsatt dock naturligen, att
denne är tillräknelig — och dennes målsman, och att man endast
i fråga om talan om skadestånd har att göra skillnad, allt efter
som skadeersättningen är att betrakta såsom egendom, som står
under den förnärmades egen eller under målsmannens
förvaltning, i ty att i det förra fallet den förnärmade och i det senare
målsmannen blir den till talan berättigade.
En på representantskap grundad åtalsrätt upphör samtidigt
med representantskapet.
Vederbörande målsägare är berättigad att åtala alla slags brott,
med undantag huvudsakligen allenast för sådana ämbetsbrott,
varöver 1 lovrätt eller Kungl. Maj:t dömer såsom första instans.
Den, som genom ett dylikt ämbetsbrott anser sig förfördelad,
äger att härom göra anmälan hos justitiekanslern eller
justitieombudsmannen, eller, då fråga är om underdomares ämbetsbrott,
i den hovrätt, varunder domaren lyder, och ankommer det på
nämnda myndigheter att i anledning av sålunda gjord anmälan
vidtaga de åtgärder, vartill omständigheterna föranleda. Kungl,
förkl. den 23 mars 1807, punkt 40.
I allmänhet kunna brott åtalas förutom av målsäganden även
av allmän åklagare.
En del av de i gällande strafflag upptagna brott få dock i regel
endast åtalas av vederbörande målsägare. Dessa brott, eller de
s. k. mälsägarebrotten, äro: 1) Vållande till kroppsskada, enligt
14:17; jfr. 14:45. 2) Enlevering av minderårig ogift kvinna
med hennes vilja, enligt 15:18; jfr. 15:19. 3) Enlevering av
gift kvinna likaledes med hennes vilja, enligt 15: 20. 4) Hot
med brottslig gärning, enligt 15:23; jfr. 15:24. 5) Förtal,
enligt 16: 7 och 8, så vida brottet ej är riktat mot någon i eller för
lians ämbete eller tjänst eller mot skyldeman i rätt uppstigande
led, make, styv- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare
eller i allmänliet person, under vars lydnad brottslingen står;
jfr. 16: 15. 6) Förolämpning, enligt 16: 9 och 11, såvida brottet
ej är riktat mot någon av nu nämnda per söner ö jfr. 16: 15. 7)
Skadegörelse å enskild egendom, enligt 19: 20. 8) Förstörande
av sådan skriftlig handling, vara annan grundar sin rätt, enligt
22:2, mom. 4; jfr. 22:21. 9) Användande av icke behörigen
stämplad’ vikt eller mått vid försäljning eller överlämnande av
varor, enligt 22: 5, morn. 3, sävida ej brottet skett i kronans ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
