- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1413

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konkursrätt - A. Den nya konkurslagen - VI. Om borgenärerna och deras fordringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1413

VI. Om borgenärerna och deras fordringar.

A) Konkursens inverkan på borgenärerna och deras fordringar.

För att en fordran skall vara konkursfordran, måste den
finnas till gent emot gäldenären vid konkursens början ocli, i fall
den icke utgör en penningfordran, kunna omsättas till en sådan.
Fordringar mot konkursboet äro således icke konkursfordringar,
då de först kunna uppstå under konkursens förlopp. Till
konkursfordringar räknas icke heller anspråk på sådana personliga
förpliktelser, som ej kunna i penningar bestämmas, t. ex. hustrus
och barns anspråk på underhåll av man och fader. Såsom
konkursfordran är däremot att anse t. ex. ett anspråk att av
kon-kursgäldenären utbekomma underhåll till något hans utom
äktenskapet födda barn. En konkursfordran behöver icke vara till
beloppet bestämd vid konkursens början — i fall den ännu, då
bevakningen sker, icke är detta, bör den summa, till vilken den
högst kan uppgå, av borgenären bevakas. Även kan en
konkursfordran vara villkorlig, såsom fallet är t. ex. med fordran, som
en gäldenärs borgesman har mot honom för vad borgesmannen
kan på grund av sin löftesförbindelse komma att utbetala.

Samtliga konkursfordringar förfalla med konkursens inträde
till betalning1; den eljest för varje fordran gällande förfallotiden
upphör således att vara bestämmande för rättigheten att utfå
fordringsbeloppet. Men fordringen kan icke uttagas annorledes än
genom den utdelning av gäldenärens tillgångar, som i konkursen
sker. Ingenting hindrar visserligen borgenären att få sin
fordran t. ex. efter stämning prövad och fastställd i vanlig ordning,
men verkställighet av domen meddelas icke i annan ordning än
koiikurslagen bestämmer.

Preskription av fordran avbrytes genom bevakning i konkurs.

Om borgenär icke bevakar sin fordran i konkursen, röner
fordringen av denna ingen annan inverkan än att, då konkursboets
egendom går till betalning av konkursfordringarna, den icke
kan ur denna egendom uttagas. Endast i ett fall blir fordringen
beroende av konkursborgenärernas beslut, nämligen om
tvångsackord kommer till stånd (se längre fram). Sådant ackord gäller
nämligen för alla fordringar, som kunnat i konkursen bevakas.

Är gäldenären dömd till böter, uttagas dessa icke av
konkursboet, såvitt brist för fordringsägarna förefinnes, utan förvandlas
i stället bötesstraffet till annat straff enligt därom gällande
bestämmelser.

B) De olika slagen av konkurs borgenärer.
Oprioriterade borgenärer.

Oprioriterad, icke förmånsberättigad, är varje borgenär, som
icke för sin fordran skaffat sig särskild säkerhet i viss
gäldenärens egendom och icke heller på grund av fordringens beskaf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/advokaten/1413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free