Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vette härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en väldig bergmassa, hvilken ifrån Hogdalsnäsets spets stryker
utmed den krökta stranden. Trakten är för öfrigt alldeles uppfylld
af berg, ibland hvilka isynnerhet Vettebergen och Näsingeåsen
utmärka sig, och ligga parallelt med hufvudfjellet, skilda derifrån
af sjön Lången och dess vattendrag. Högsta bergspetsarne äro:
Björnerödspiken på Löfveråsfjellet, Dragonkullen vid Svinesund och
Vagnaren på Hogdalsnäset, märkligt nog, alla liggande vid hafvet.
Dalarne, långa, trånga och djupa, likna med få undantag
hålvägar; den betydligaste af dem är den vackra Näsingeslätten, som
är 3/8 mil lång och ungefär lika bred. Insjöar äro: Lången (1/2
mil lång), i södra ändan, som ingår i Skee socken, temligen bred,
men på andra ställen ganska smal; norr om denna ligga
Ramkärn och Elsjön, och vester ut Sopperedvattnet, Vaglannasjön och
Prestvattnet m. fl., alla i Näsinge socken. I Högdals socken är
Annerödskärn, och i Lomeland Känsrödsvattnet. Sjöarne
berömmas för sin fiskrikhet, särdeles på gädda och aborre. Sarf
träffas uti Lången och Prestvattnet. Pastoratet är skogvuxet, utan
att dock ega något betydligt qvar af sina fordna utomordentliga
timmerskogar; den ansenligaste återstoden af dessa tillhör det inre
af Hogdals socken.
Inbyggarne i pastoratet äro ett i allmänhet hederligt och
behållet folk, det sednare i anseende till deras grannskap med
Fredrikshall, hvarest de med lätthet och mot god betalning få
afsätta de varor, de hafva att afyttra. Hufvndnäringen är
åkerbruk, och förnämsta binäringen boskapsskötsel. Förr synes
skogshushållning hafva uteslutande sysselsatt allmogen i Hogdal, isynnerhet
omkring år 1750, då den utverkat sig regeringens tillåtelse att
sjelf utföra ved till Norge; men då denna frihet oförnuftigt
missbrukades till skogarnes utödande, förlorades den på
Strömstadsboarnes begäran, för hvilka vedpriserna blifvit uppstegrade, och
som sjelfva önskade sig formånen af vedhandeln. De
skogsprodukter, som numera afyttras härifrån, äro foga betydliga. Fiske
idkas endast till husbehof af strandboarne. Allmogen uppför stora
och beqväma boningshus, och man träffar här de rymligaste och
ljusaste stugor i länet.
Äldre namn på gårdar[1] i Nesinar, Hogdals och
Lumulanda socknar: Sundboer (Sundby), Brekka (Bräcke), Nordboer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
