Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Bullarens härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu att räkna ibland de betydligaste i länet De bästa äro
belägna pä östra sidan om Bullaresjön; men inom en kort tid
dela väl äfven dessa den allmänna förödelsen. De erbjnda
ypperliga jagttillfällen, isynnerhet på fogel, men bebos också af rofdjor,
framfor allt af vargar, och björnen besöker dem icke sällan.
Bergarten är den i länet vanliga. Vid Mårtensröd finnes
ett lager tälgsten. Uti en låg bergsklint vid gården
Götbergshagen, nära sjöstranden, visar sig en jernmalmsgång, hvilken
ligger i dagen och går långt npp åt Koxerödsfjellet. Den skall i
mannaminne blifvit pröfvad och befunnits föra en icke ringa
procent jern. Af en föregifven silfveråder vid Esperöd finnes nu
icke mera än berättelsen öfrigt. På Hogsnäs, hörande till
gården Vassbotten, träffas svafvelkis uti flera i ett berg horizontalt
ingående hål.
Inbyggarne, eller såsom de kallas Bullingarne, voro ännu
for 50 år sedan, för sin halfvildhet, ett ordspråk uti länet Men
med framl. prosten W. Geintscheins hitkomst år 1818 begynte
deras pånyttfödelse, hvilken helt oeh hållet måste tillskrifvas
honom ensam. Genom hans 22-åriga, ädla, och likväl af mången
misskända, verksamhet bragte han det derhän, att folket här, hvad
den yttre hyfsningen vidkommer, tål jemförelse med sina grannar,
ooh i sedligt afseende står långt framför dem. Dock qvarlefver
ännu mycken enfald och vidskepelse, särdeles på östra sidan, der
befolkningen, förmedelst sina aflägsna bostäder, äger föga beröring
sinsemellan. I allmänhet är Bullingen fattig, men ordentlig, och
visar icke böjelse att lefva öfver sina tillgångar. I Mo socken
råder likväl större välmåga än uti Nafverstads. Hufvudnäringen
är jordbruk, men har blifvit det först på en sednare tid; ty så
länge här fanns skog till öfverflöd, utbytte allmogen dess
produkter emot spannmål ifrån kringliggande skoglösa härader. Nu
är skogshandteringen endast en binäring. Produkterna afgå dels
råa, dels förädlade på många här anlagda sågverk, till
kringliggande orter, äfven till Norge. Tegelbränning idkas med flera
bruk. Boskapsskötseln är, i anseende till vidsträckta betesmarker,
ganska betydlig. Byggnadssättet är här, såsom i allmänhet uti
skogsbygder: husen för det mesta uppförda af rundtimmer och
illa omsedda. Allmogens klädedrägt äger intet utmärkande.
Äldre namn på gårdar i Nafastaða och Móa socknar:
Bjöðrin (Rörane), Yxnadalr (Öxnedal), Vatnsboer (Vassbön),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
