Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarteborgs och Tose socknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 d:o bredd, hvilken kallas KongthäUan, och påstås betäcka
benen efter den sålunda ombragte höfdingen. Några obetydliga
grafkullar på Skåneröds och Hökärrs mark tros deremot omsluta askan
af hans fiender.
Boråserödsberget, en isolerad bergmassa åt Berffendalen till,
är frejdadt genom några i orten derom gängse vidunderliga
sägner. Namnet (Borgås-röd) antyder, att berget fordom haft någon
befästning, som dock numera är försvunnen. En af dess
otillgängligaste klyftor kallas Riddarhagen, efter en riddare, som en
gång i full rustning skall hafva ridit deruppföre. Men fiär skall
ock en «Bergajätte» hafva bott med sitt hushåll, ända till dess
den stigande upplysningen tvingade honom att flytta till norska
Qellen *), och* en fördjupning i berget, som liknar ett porthvalf
och kallas Jättedörren, tros fora till de skimrande salar, i hvilka
jättens skatter ännu ligga orörda; men då han reste, var han nog
småaktig att taga nyckeln med sig, och sedan har man icke en
gång kunnat få rätt på nyckelhålet. Denna jätte hade emellertid
en ganska vacker dotter, som hvarje dag satt utanför berget och
slog sin harpa i solskenet; men huru hon solade sig, råkade en
bondeson ifrån den närbelägna gården Rom att förälska sig i
henne, och gjorde flera fåfänga försök att bemäktiga sig den sköna,
till dess han slutligen lyckadfs kasta stål emellan henne och
berget, då hon, med eller mot sin vilja, måste göra honom sällskap
till hans hem. Orolig öfver sin dotters frånvaro, begaf sig
jätten följande natt ut på spejan, och kom i det ärendet också till
Bom, hvarefter han aflyfte taket, och fick se den förlorade,
sof-vande i ynglingens armar. «Jaså*>, röt då den uppbragte fadren,
aligger du der din hundunge; men», tilläde han i en mildare ton,
«har det kommit derhän, så mån J då behålla hvarandra, och
kun-nen J nu på edert bröllop gifva mig så mycket mat och/dryck,
som jag behöfver, så skola alla edra efterkommande blifva rika
och mäktiga». Nu reddes till gästabud. Vigseln skulle försiggå
i Tose kyrka; men emedan det var starkt flöde, måste en bro
läggas öfver den uppsvällda bäcken emellan Bärby och Dingle,
såframt brudskaran skulle kunna komma torrskodd öfver. Jätten
och hans hustru gingo derföre ut till Holmaåsar i Berffendalen,
*) Allmogen i Bohuslän tror verkligen att jättarne numera ha till största
delen begifvit sig till Norges fjellar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
