Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krokstads socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomskurna, vid torpet L&ngeland & prestgårdens ägor, aga
hyarken namn eller åtföljas af sägner.
I Restads gärde har äfvenledes funnits en numera förstörd
samling af grafkullar ifrån bränneåldern; men detta ställe förvarar
äfven minnet af en strid, som lärer blifvit hållen här emellan
svenskar och norrmän under Hannibalsfejden *) (1643—1645);
och denna sägen styrkes af de fynd af menniskoskelett, sporrar,
hästskor, blykulor och fragmenter af en kopparflaska m. m., som
här blifvit tid efter annan gjorda, såsom ock af en gammal
anteckning i pastorsarkivet. Denna anteckning är gjord den 1 Juni
1645 af dåvarande pastor Anders Wingaard, som klagar:
«Svend-schen hafver rofvit fra mig, sampt mestendeelen fra de bedste
bander alt det de hafde; ja saa jeg nepplig med min fattige
Guinde og 10 smaa barn undkom* Sedan kom atter Svendschen
neer og brendte min gaar af slet i grund, ja saa ikke hus är
blifvit staaendis, saa jeg är nu som en vild Buld i marken» m.
m. Samma svenskarnes skonslösa framfart i Sörbygden under
denna tid ihågkommes uti flera andra sägner. De skola alldeles
nedbränt de gårdar, som lågo utmed vägen; dock hade folket i
tid kommit undan med sin redbaraste egendom till skogarne *),
och man berättar ibland annat, att då gården Asertid antändes,
och de undflydda qvinnorna, vid åsynen af de upphvirflande
eldflammorna, uppgåfvo höga jämmerskri, tröstade deras män dem
med den försäkran, att de fört i förvar mera gods och
dyrbarheter, än alla de uppbrända gårdarne voro värda. Männen
om-kommo emellertid under en skärmytsling med de våldsamme
gä-sterne, och den undangömda skatten kunde ingen sedan få reda
på. Folksagan, som aldrig gerna blir vid det rent historiska,
gör härvid det tillägg: att några vallhjon eq lång tid derefter
påträffade en kista, hvaruti nyckeln ännu satt q var, och hvilken
skall hafva varit densamma som Åserödsbönderna undanstuckit
De öppnade locket och grepo begärligt efter de skimrande
silfver-kärlen, då i detsamma en flock vargar angrep deras hjord, ooh
kallade vallhjonen till sin pligt. Sedan kunde de, Oaktadt allt
*) Norrmännen skola varit lägrade öster och våra vester om ån, öfver
hvilken de beskjntit hvarandra, tilldess svenskarne med värjan i hand bemäktigade
sig valplatsen.
.*) På Kopparhult i Hede socken visas ett källarhvalf, som enkom för detta
ändamål blifvit inrättadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
