Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skredsviks socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gullmarsberg, förärat altarprydnaden. Kyrkan erhöll 1864 nytt
orgelverk. Af 2:ne klockor är den större gjuten 1737 och den
mindre 1620.
Uti kyrkan finnes en högst märkvärdig dopfunt af tälgsten.
Framsidan af denne föreställer en qvinnofigur, liggande på en såg
eller annat taggigt torturinstrument, hvarpå tvenne bredvidstående
mansbilder med handspakar nedtrycka henne. Ofvanom synes ett
menniskohufvud, som utspyr något öfver den liggande figuren.
Motsatta sidan visar åtskilliga helgonabilder, deribland en qvinnlig,
hållande 2:ne kors, ett i hvardera handen, och derbredvid en
ofantlig drake eller krokodil, i hvars gap en menniska ligger med
hufvud och armar instucken, under det att en annan figur
antingen med ett kring den uppslukades lif bundet rep söker draga
honom ur vidundrets svalg, eller ock med en handspak stöter
honom dit in. På foten är uthuggen en liggande menniskobild
och en drake med upplyftadt hufvud. Det hela är groft
arbetadt, men röjer en hög ålder.
I Skredsviks kyrka är ock förvaradt ett urgammalt ben af
en hvalfisk, hvilket föregifves hafva tillhört en ofantlig sjöorm,
som blifvit dräpt i Gullmarfjorden. Sagan derom är följande.
Ormen, som stundom haft sitt tillhåll uti Ormeskredet — ett hål
i Smörkullen — hade laggt sig tvärs öfver hafsviken emellan
detta berg och Tungenäset, och så tillspärrat denna, att intet
fartyg kunde komma fram. En af ortens höfdingar lät då beslå
kölen på ett fartyg med svärdsklingor, och satte sedan för fulla
segel genom fjorden, samt lyckades derigenom skära ormen midt
itu. Odjurets blod och inelfvor skola drifvit i land på
Tungenäsets strand uti en vik, som alltsedan blifvit kallad Gårvik.
Om en dylik sjöorm, som uppehållit sig i Byfjorden, gå ock
sägner, för hvilka möjligtvis någon verklighet kan ligga till grund.
Äldre och nyare berättelser om sjöormen äro så talrika och så
vidt kringspridda, samt alla så fullkomligt öfverensstämmande uti
beskrifningen på vidundrets utseende, hvilket bestämdt hänvisar
till ålslägtet, att ett absolut förnekande af detta hafsdjurs
tillvaro väl svårligen numera kan äga rum, äfven om våra
utmärktare zoologer skulle draga den i tvifvelsmål. I Norden är
derjemte föreställningen om detta djur urgammal, och framträder
redan på det tydligaste i mythen om Midgårdsormen; och det
vore besynnerligt om denna myth mera än andra i vår Edda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
