Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Morlanda pastorat och socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pilspetsar af flinta och en stor myckenhet afslagna flisor af samma
stenart, tydligen fallna vid utarbetning af flintredskap. Vi hafva
sålunda härstädes en högst märkvärdig lemning af stenfolket, som
för årtusenden sedan på detta ställe tillverkade sina vapen och
verktyg. I Morlanda kohage synas äfven några graflemningar,
och ett par små stenar skola stå resta uti Getrillebräcka samt i
Öster Slätthults mark. Kiströr ligga på öarne i skärgården.
Ett eget fynd gjordes för flera år sedan på Torebo inägor.
Der träffades nemligen uti ett busknår en af grus betäckt
tegelugn, fylld med nära färdigbrändt förvittradt tegel. Då ingen förut
haft kännedom om tillvaron af en sådan på detta ställe, blir det
antagligt, att densamma stått i orördt skick alltsedan digerdöden,
om hvars anställda förödelser den i sådan händelse bär ett
talande vittnesbörd. Morlandabon minnes i traditionen väl den
stora mannadöden, och glömmer aldrig att i sina sägner derom
berätta, huru två små englar i barngestalt då gingo från hus
till hus, den ena beväpnad med en liten räfsa och den andra
med en qvast, och att, då den förra räfsade utanför stugudörren,
blef någon af hushållet skonad ifrån förstörelsen, men att
hvarenda själ dog ut i den boning, utanför hvilken den senare
engeln sopade med sin qvast. Denna sägen upprepas öfver hela
riket, och det måste väcka förundran, att på de mest skilda
orter träffa en så slående likhet i denna yttring af folktron.
Sällan eller aldrig hör man i Bohuslän upprepas de på
andra orter inom riket vanliga sägnerna om strömkarlen eller
necken. Dessa tillhöra trakter af ett vekare skaplynne än det
sönderbrustna, klippiga Bohuslän. Likväl förekommer uti Morlanda
en sådan sägen, ehuru till sitt innehåll icke att räkna till de
vanliga rörande strömkarlasagorna, utan snarare att anse som en
forntida allegorisk skildring af det hårda i den bohuslänska
strandbons lynne. Necken skall nemligen ofta visat sig på stranden
under skepnaden af en ståtlig, hvit häst. Omsider lyckades en
bonde i Huseby gård att fånga honom, förmedelst en signad
grimma. Bonden gjorde hela vårarbetet med den underbara
hästen och plågade honom på allt upptänkligt sätt. Men slutligen,
då bonden en dag spännt honom för harfven, föll den helgade
grimman af och den stackars necken satte af i fullt sträck ifrån
Huseby ned åt stranden till Gullberget och sedan öfver
Skaftölandet i hafvet, släpande harfven efter sig. En qvartsgång med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
