Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klöfvedals socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig väg till de kongl. samlingarne i Stockholm. Kyrkan äger tvenne klockor.
Den 1864 aflidne possessionaten J. Rafstedt på Gullbringa i Hålta socken testamenterade Klöfvedals kyrka 1,000 rdr rmt.
En högst märkvärdig fornlemning finner man vid gården Pirlanda, hvarest en backe af 200 alnars längd och 100 dito bredd är alldeles öfversådd med stensättningar. Man räknar här
80 med jord fyllda cirkelformer, hvaraf de flesta hafva i midten en upprest sten värd. Uti den största af dem, som håller 18 alnar i genomskärning, stå tvenne dylika. Vidare 4 ofyllda, runda stenkretsar, 2 fyrkanter af 5 alnars bredd och 7 till 15 alnars längd, flera spridda bautastenar samt 25 mer och mindre rubbade griftkullar. Uti en af de runda kretsarne äro de 6 omgifningsstenarne sammanbundne med mindre randstenar. Vid gräf-ning uti dessa cirkelformer träffas en myckenhet väl arbetade lerurnor, försedda med öron och inritade sirater, samt fyllda med ben. Här är således en begrafningsplats, kanske också valplats, och traditionen, att Pirlanda Domstenar, såsom minnesmärket kallas af allmogen, skola beteckna ett forntida tingsställe, är oriktig. En vy af dessa fornlemningar finnes i aElfsyssel», sid. 253.
S:t Olofs Valar eller Vårdar kallas 6 på ett högt berg ofvanför Kyrkesund uppmurade runda stenpelare. Ett par af dem äro nedrasade, och af de qvarstående äga de största en höjd af
4 alnar. En är ihålig och kallas kyrkan. Redan på ett föregående ställe är omnämnd traditionen om dessa stenstoders
tillkomst, nemligen att S:t Olof och hans broder Harald anställt en vadsegling, hvarvid den förre, som blifvit efter, emedan han först
ville afhöra messan, spände med fulla segel
fram igenom Kyrkesund, der förr icke fanns skeppslopp, och fick derigenom försprång
för sin broder, som tog vägen utomskärs. Kyrkesunds farled tillkom härigenom, och S:t Olof lät till minne af det gjorda underverket uppresa nämnda sjömärken. En annan sägen är, att desamma äro troll, som velat hindra konungens fard, men blifvit af honom förvandlade i sten. Härom sjöngs denna folkvisan
S:t Olof konung och hans bror
De tvistade om Noriges skär.
Hvilken af oss bäst segla kan,
Han skall vars kung i Noriges land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
