Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske har ni rätt , svarade jag skrattande,
men jag ville ej glömma er; — stanna ett
ögonblick, jag vill väl betrakta ert ansigte, att jag
minns det sen jag är borta.» —
— Ja sehen sie micli recht an; — sade
Bönche, ställde sig framför mig och betraktade
mig långsamt, under det en vemodig skugga
bredde sig över del unga, annars så frimodiga
an-sigtet. I detta ögonblick var han obeskrifligt
vacker.
— Vet ni>, sade jag på mitt vanliga
sjelfs-våldiga och uppriktiga vis, »jag är ledsen öfver
att vi skola skiljas nu, ty ni behagar mig rätt
mycket!» —
De stora ögonen sågo på mig med liten
förvåning. —
— Och hvad är det som behagar er, hos
mig?» frågade han. —
— »Jag vet inte.»
— Får jag säga er det?» —
— »Alltför gerna, om ni vet det bättre.»
Det är sympathie, Freulein* — liviskade
Bönche.
Jag blef stum; men i detsamma brast jag ut i
ett så hjertligt skratt alt det smittade Bönche,
och vi skrattade så vi kiknade.
— Hvad jag sade var dock mitt alfvar , sade
Bönche som först hejdade sig.
— »Fangen sie nun wieder an? > — frågade
jag och började åter skratta.
7 — Adelaidc Ehmrooth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
