Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilda kräk under solen. Jag försökte cmedlertid
alt trösta Rosa så godt jag förmådde och
föreställde henne huru litet det hjelper att jemra sig
— man bara bråkar sig onödigt derigenom. —
Till slut hörde vi General Ovander med ett
segerskri ge tillkänna att han i sin
Fossfor-stick-ask funnit en vaxljusstump; den tändes på och
spridde klarhet så väl på vägen som på allas
jem-merfulla anleten. Vagnen fick slutligen en puff
och kom ur diket, och vi fingo bege oss af igen.
Staden Baireuth passerades i nattens svärta, deraf
har jag blott bibehållit minnet af Axels och
Ovan-ders kaffedrickning, hvari vi begge systrar ej
voro kapabla alt delta på en sådan tid på dygnet.
Andra dagen kommo vi till Ramberg, gjorde en
infam diner, förklarade oss nöjda och reste af.
Men härifrån blef resan angenämare. Vi
närmade oss Mainfloden, som vid Sclnveinfurt och
Wiirtslnirg var obeskrifligt vacker; vädret hade
klarnat upp och våra lynnen äfven; farten
ökades litet och postillon blåste muntra visor i sitt
horn, (ined denna musikaliska fallenhet som är
Bairarne egen) och liknade som ett bär salig
Gasten Wallenius, min första inclinationI!I — Kl.
11 om qvällen kommo vi till Wurtsburg.
Nu blef det åter för eländigt! — Eilpost
bekymrar sig obetydligt om hvar den släpper sina
rof ; ty när vi kommo till posthuset kördes vi blott
ur vagnen och midt på gatan, der man midt i
kolmörka natten och villfrämmande behöfver
mera lokal-geni än som rimligtvis faller på nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
