Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nats till distriktsläkare för stadens medellösa
kvinnor, och verserna till Emma Irene Aström,
då hon avlagt examen för vinnande av filosofie
kandidatgrad*). Och när Gina Krog som varm
finlandsvän år 1900 kom över till oss, hälsades
den norska skriftställarinnan på en för henne
tillställd fest efter hennes föredrag i
Universitetets solennitetssal med verser av Adelatde
Elirn-rooth**).
Den sista glimten av A—i—a’s glada
rimlek torde vara den varmt kända lyckönskan,
som hon framförde till sin bror general Robert
Ebrnrooth och hans maka, född grevinna de
Geer, då de i en stor krets av släktingar och
vänner den 12 september 1903 firade sin
guldbröllopsdag. Den sista strofen i
guldbröllopshäls-ningen lyder:
I)A höjde min sångmö med glädje alltredan
Sin röst för ett brudpar i ungdomens vår.
En annan gäng uppstämde lyran tion sedan;
Då prydde med silfverkrans bruden sitt hår.
För Guldbrud och Brudgum ännu en gång klingar
Den tonen, — men nu blott med mattade vingar.
En svanesång är det, — men höjer
Doek än för Er Båda en jublande skål,
1 makar från forntida släkten — af stål!
*) Al forts Takolander: »Emma Irene Åström. Lagerns
första kvinna.» s. 130—33.
**) Nutid s. 458.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
