Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De olika lantarbetargrupperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skyddats tnot prisstegringens värsta följder men han
har ingenting förtjänat därpå, och slår inte alla tecken fel,
torde även den relativa förbättringen vara av kort
varaktighet. och utjämnas och upphöra i och med fredsekonomiens
återställande.
Låt oss då betrakta en sådan post som statarens
kontanta lön. Den var år 1918, enligt Socialstyrelsen, 609 kr. och
år 1906 var den 225 kr Sistnämnda år gingo de utöver
”staten” absolut oundgängliga livsmedlen och
beklädnadsva-rorna till 385:50 kronor. Hur mycket hava dessa
oundgängliga varor stigit i pris på tolv år? Är det någon, som nu för
tiden kan köpa ett par stövlar för 13 kr. eller en
bomulls-tlädning för 6 kr- (= ett par av de pris som ingå i H. F.
Spaks redogörelse för statkarlarnas levnadsstandard sid 69
—70 ”Lantarbetarfrågan” 1907)?? Vad kosta stövlar och
kläder år 1920? Behöver jag anföra siffror? Vet icke hela
mänskligheten det? Men svara mig då i sanningens
himmelska namn och erkänn, att statarnas levnadsförhållanden
oerhört försämrats! Utgjorde hans deficit år 1906 kronor 160:50
så är den i år uppe i denna summa minst tre gånger, något
som synes vara orimligt, men som kan omskrivas så att det
betyder, att statarna fått det tre gånger sämre. Tre gånger
sämre stövlar, tre gånger sämre tröjor o. s. v. ”Svälta skola
de djävlarna så att ögonen trilla ur skallen — —.”
Beträffande torparnas ekonomiska förhållanden, så äro
de heller icke lysande Ur ”Stormklockans” n:r 47 (22/11
1919) hämtar jag följande upplysning:
’ ” En del av det lidande proletariatet, som fortfarande
går under slavpiskans sargande slag, är torparna och
till-tillfällighetsarbetarna inom jordbruket. De förstnämnda bor
kvar i många fall på sina torp, som de tog mot
dagsverksskyldighet för en tio, femton år sedan, och dagsverkspenningen
är fortfarande densamma som då, nämligen en krona om
dagen i genomsnitt året om. lijälpdagsverke, vilket
fortfarande ingår i en torpares skyldighet till gården, betalas
med 60 öre om vintern och SO öre om sommaren. Detta är
siffror som kommer en valig människa att häpna. Vid lite
närmare undersökning av saken skall man finna att arrendet
på ett torp å två dagsverken i veckan och 30 å 50
hjälpdags-verken stiger till en sådan enorm höjd, att man verkligen
måste fråga sig hur en familj med sådant ok drager sig
fram.
Till avslutning å detta mörka kapitel vill jag anföra ett
par rader ur ”Nya Dagligt Allehanda” (dec. 1919).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
