- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
23

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 3. »En ädel lifsuppgift»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 23 —

»Hör ni ej, Therese Ek, att ni är fri?» upprepar
direktören med höjd röst.

»Endast döden ger frihet», mumlade den olyckliga. »Hvad
önskar ni af mig, herr direktör».

»Men förstår ni då inte? Jag öppnar ju i dag
fängelseportarne för er, öppnar detta mörka fängelse och ger er ljus,
•frihet och lif».

Flickan, som i den enkla mörka drägten erbjuder en
angenäm anblick, stirrar ångestfullt på golfvet.

»Låt mig få stanna här; hvad bryr jag mig om världen.
Frihet medför blott sorg och -elände. Jag vore mycket
tacksammare, om jag kunde få stanna här, tills jag tjänt ut
mitt straff.»

»Omöjligt», utropade direktören. »Jag har ju själf anhållit
om nåd för er. För första gången i mitt lif händer mig
nå-£Ot dylikt. Det är fullkomligt omöjligt».

Fången teg.

»Ryck upp er duktigt, mitt barn», fortsatte direktören i
nästan faderlig ton. »Det vore sorgligt, om ej ni skulle kunna
finna bättre användning för ert unga lif, än att förkväfva
detsamma inom fängelsets dystra murar. Nej, äfven för er strålar
-solen ännu, äfven mot er vinkar en vår, full af förhoppningar.
Blott den, som själf ger sig förlorad, är det i verkligheten. Har ni
■ej längre en familj, som väntar er, en moder, som—?»

Vid dessa ord kände Therese sitt hjärta krampaktigt
■dragas ihop.

En mor! Något inom henne säger, att hon ej har någon
mor, att hon är ensam i hela världen. Plötsligt fuktas hennes
ögon och heta tårar strömma utför hennes kinder.

»Gråt barn, det lättar alltid sinnet. Och nu tala vi inte
<ett ord mer om att stanna. Vänd tillbaka till ert hem och
förtrösta på försynen. En flicka med sådan bildning, som ni
besitter, kan nog trots alla hinder taga sig fram genom lifvet».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free