- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
26

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 3. »En ädel lifsuppgift»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 26 —

»Tänk på er mor, på er familj», hade direktören sagt.
— Och Therese tänkte på sin moder, men det var ingen
värmande känsla, hon erfor dervid. Hon visste själf icke
hvarför.

Hon hade ju också en broder, som var två år yngre än
henne. Men hvarken modem eller brodern hade någonsin
bekymrat sig om Therese. Och nu hade hon ingen annan utväg
än att uppsöka dem.

»Så ensam, mitt vackra barn», ljuder en obehaglig röst
i hennes öra, och en arm vill taga henne om lifvet.

Hon ryser till som stungen af en orm.

»Släpp mig!», nästan skriker hon.

Men lymmeln ser sig vara den starkare och blir allt
närgångnare.

»Hvarför så högljudd, lilla nåden»?

Allt fastare håller han sin hand om hennes midja. Det
ar ganska skumt, och ingen människa synes på den ensliga
gatan. Hon känner hans heta, af brännvin genompyrda
andedrägt tätt vid sitt ansigte. Det svindlar för hennes ögon; till
följd af mörkret kan hon ej ens urskilja uslingens drag.

»Ser ni då inte, lilla dufva, att det ej är värdt att
bråka» ?

»Hjälp»! skriker hon halfkväfd.

Han svarar med ett hest skratt. Genom en sista
kraftansträngning har det lyckats henne att slita sig lös.

Just i detta kritiska ögonblick kommer en välklädd man, som
tager den närgångne i kragen och slänger ned honom i
rännstenen, derifrån han dock strax är på benen igen och springer
■den opåkallade räddaren in på lifvet. Då den anfallande dock
i denne fann sin öfverman, ansåg han för bäst att efter
erhållande af ytterligare ett välriktadt käpprapp försvinna bakom
närmaste gathörn.

»Var inte rädd, fröken»! tilltalar henne nu räddaren med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free