Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 4. I eländets hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35 —
»Nummer 18», skrattade gubben. »Just ett snyggt
nummer. Jag har ingen dotter mer. Nummer 18!»
»Kan ni säga mig hvart hon tog vägen, stackars flicka?»
»Nej.»
»Men hon gick före er. Hon borde kunnat vara här lika
fort som ni. Min Gud, hvad har hon i sin förtviflan tagit sig
till?»
Med varmt deltagande betraktade Therese den unge
mannen, som också tycktes hafva gått i lidandets skola.
Under tiden stultade gubben Sten fram till sin hustru och
sökte med äckliga smekningar förmå henne att lemna en slant
till brännvin, ehuru förgäfves.
»Fan ta’ hela uselheten», skrek han slutligen i vredesmod,
satte på sig mössan och raglade ut i förstugan, följd af
Therese, hvilken just skulle varna gubben att ej gå fel i mörkret.
Men Sten snafvade.och föll utför trappan.
»Ljus, ljus!» skrek Therese förskräckt och ryckte upp
kammardörren, hvarifrån fru Sten just kom med en lampa.
»Hvad står på?»
»Der — der», var det enda flickan kunde få fram.
> Grannarne på nedra botten hade ock på Thereses rop
skyndat till med ljus. Man lyfte upp den starkt blödande
gubben, som af fallet och förskräckelsen blifvit halft
medvetslös.
»Brännvin», lallade han, under det Brand bar upp honom.
»Nummer 18.» Derpå förlorade han sansen.
En passerande läkare hade tillkallats af ropen och bullret,
och denne konstaterade efter en kort undersökning en ganska
stark hjärnskakning, som skulle fängsla gubben vid sängen
åtminstone de närmaste veckorna. För närvarande var intet
annat att göra, än att lämna honom i ro och lägga
iskorn-presser på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
